Ångest över att bli vuxen, som vanligt
Ny ska jag alldeles precis åka in till staden och göra viktiga ärenden. Det är sådana här dagar som man saknar tiden för ett år sedan. Då man fortfarande bodde hemma och de enda räkningarna man betalade var de från CDON. Det var tider det.
Shutter Island
Igår såg vi Shutter Island på bio och jag måste faktiskt säga att jag tyckte den var bra. Nog för att vi alla vara överens om att slutet inte var världens bästa, men personligen tycker jag att det kunde ha varit mycket, mycket sämre.
Jag visste inte heller så mycket om filmen sedan tidigare. Jag visste i princip bara att Leonardio DiCaprio var med, men inte så mycket om handligen. Jag visste att den skulle vara mystisk och att slutet inte skulle vara det bästa (mystiska filmer, enligt mig, har aldrig ett bra slut). Så jag hade inte några större förväntningar.
För er som inte vet vad den handlar om så är det i alla fall så här att Leo spelar en US Marshal som åker med en ny partner på ett uppdrag. Uppdraget är att hitta en försvunnen kvinna, en kvinna som har rymt från ett mentalsjukhus utan att någon vet hur. Mentalsjukhuset är beläget på en ö och hela historien bakom det är väldigt dunkel. Det tar inte lång tid innan ena konspirationsteorin efter den andra dyker upp.
Jag visste inte heller så mycket om filmen sedan tidigare. Jag visste i princip bara att Leonardio DiCaprio var med, men inte så mycket om handligen. Jag visste att den skulle vara mystisk och att slutet inte skulle vara det bästa (mystiska filmer, enligt mig, har aldrig ett bra slut). Så jag hade inte några större förväntningar.
För er som inte vet vad den handlar om så är det i alla fall så här att Leo spelar en US Marshal som åker med en ny partner på ett uppdrag. Uppdraget är att hitta en försvunnen kvinna, en kvinna som har rymt från ett mentalsjukhus utan att någon vet hur. Mentalsjukhuset är beläget på en ö och hela historien bakom det är väldigt dunkel. Det tar inte lång tid innan ena konspirationsteorin efter den andra dyker upp.
Bröd med korv
Ringde och anmälde mig till handledarkursen idag. Kommer att kännas lite fult att sitta där tillsammans med alla som är född nittiofyra. Dock bättre att få det bortgjort nu istället för om något år när det börjar vara tant-varning på mig (ser mig själv gå omkring med en blinkande TANT-neonskylt i pannan).
I övrigt har jag hunnit vara hem till mamma på Djupviken idag. André har fått komma hem från Sunderbyn nu, så det blev lite TV-tittande tillsammans med honom. Korv med bröd åt vi också och det var inte bara lite gott.
Ikväll blir det förmodligen bio med Emelie och Jenny. Det är dock osäkert ännu, Bio3ans bokningsmanick fungerar inte för tillfället - för någon utav oss. Så om det finns lediga platser eller inte förblir en gåta. Håller tummarna om att den ska börja fungera snart, vilket jag tror är nästintill omöjligt.
I övrigt har jag hunnit vara hem till mamma på Djupviken idag. André har fått komma hem från Sunderbyn nu, så det blev lite TV-tittande tillsammans med honom. Korv med bröd åt vi också och det var inte bara lite gott.
Ikväll blir det förmodligen bio med Emelie och Jenny. Det är dock osäkert ännu, Bio3ans bokningsmanick fungerar inte för tillfället - för någon utav oss. Så om det finns lediga platser eller inte förblir en gåta. Håller tummarna om att den ska börja fungera snart, vilket jag tror är nästintill omöjligt.
Ett stort steg mot mitt liv som vuxen
Karro!
Ja, det tycker jag minsann. Dock vet jag inte riktigt vilka tider jag kommer att praktisera nästa vecka än.. Men det löser sig nog.
Annars så har jag bestämt mig att börja med körkortet. Börjar med handledarkursen nästa vecka (förhoppningsvis), små steg i taget! Kommer nog att köra en bil för första gången i mitt liv nästa helg. Det ger mig redan nu fjärilar i magen. Hur ska det gå, hur ska det gå?
Ja, det tycker jag minsann. Dock vet jag inte riktigt vilka tider jag kommer att praktisera nästa vecka än.. Men det löser sig nog.
Annars så har jag bestämt mig att börja med körkortet. Börjar med handledarkursen nästa vecka (förhoppningsvis), små steg i taget! Kommer nog att köra en bil för första gången i mitt liv nästa helg. Det ger mig redan nu fjärilar i magen. Hur ska det gå, hur ska det gå?
Lättskrämd måntro?
Jag måste sluta vara galet lättskrämd. Det är inte okej längre. Hjärtattack nästa, kanske?
En bekant smög just upp bakom mig och jag höll på att kissa på mig av rädsla. Igår blev jag också skrämd av lilla minsta. Sedan hjälper det ju inte att Emelie och Jenny ska förstora upp någonting som inte ens är en stor sak. Fastän jag inte tror att det är som de säger så börjar man ändå måla upp en fantasivärld.
Snart sitter jag väl där, isolerad mot omvärlden, i min lilla lägenhet. I alla fall om denna räddhet håller i sig.
En bekant smög just upp bakom mig och jag höll på att kissa på mig av rädsla. Igår blev jag också skrämd av lilla minsta. Sedan hjälper det ju inte att Emelie och Jenny ska förstora upp någonting som inte ens är en stor sak. Fastän jag inte tror att det är som de säger så börjar man ändå måla upp en fantasivärld.
Snart sitter jag väl där, isolerad mot omvärlden, i min lilla lägenhet. I alla fall om denna räddhet håller i sig.
En ny blogg?
Mamma ringde nyss. Hon tycker att vi ska starta en blogg gällande André. Hon har fått idén efter att ha läst Annas Anatomi. En blogg där en mamma till ett cancersjukt barn skriver om känslorna, sjukdomen och allt som hör därtill. Hennes son, Gustav, dog förra söndagen. Det var först igår som jag insåg att jag har sett Gustav några gånger den här vintern. Han har suttit ute i korridoren och påmint mig om André. Gustav var två år yngre än Adde och det värker i mitt hjärta när jag tänker på att den där killen i korridoren inte finns mer.
För att återkomma till vad inlägget skulle handla om. Tycker ni att vi ska stara en blogg som handlar om André, sjukdomen, känslorna och möjligheterna? Annars vet inte jag om det känns särskilt värt att lägga ner tid på ytterligare en blogg.
För att återkomma till vad inlägget skulle handla om. Tycker ni att vi ska stara en blogg som handlar om André, sjukdomen, känslorna och möjligheterna? Annars vet inte jag om det känns särskilt värt att lägga ner tid på ytterligare en blogg.
Höjden av lathet?
Höjden av lathet måste vara när man klickar in sig på gratissms.se istället för att lyfta handen ifrån tangentbordert för att greppa mobilen som ligger trettio centimeter bort. Min anledning var "det är för jobbigt att vrida armen".
Detta bådar inte gott.
Detta bådar inte gott.
Att finnas till för andra
Igår fick jag veta att en person som betyder väldigt mycket för mig har det väldigt svårt just nu. Att hon behöver all hjälp hon kan få.
Jag anser dock att det här är det bästa som kan hända i den här situationen. Vi har så länge, så länge, pratat om att det här borde hända och att det skulle bli bäst så. Jag vet dock att det är tufft i stundens läge, men i framtiden kommer det bara att kännas bättre. Nu hoppas jag bara inte att det blir en massa problem med en viss person. Denna person är oberäknelig, så man vet verkligen inte var man har den.. Men vi hoppas på det bästa som sagt! ♥
Jag anser dock att det här är det bästa som kan hända i den här situationen. Vi har så länge, så länge, pratat om att det här borde hända och att det skulle bli bäst så. Jag vet dock att det är tufft i stundens läge, men i framtiden kommer det bara att kännas bättre. Nu hoppas jag bara inte att det blir en massa problem med en viss person. Denna person är oberäknelig, så man vet verkligen inte var man har den.. Men vi hoppas på det bästa som sagt! ♥
Middag med mamma
Förutom intervjun idag har jag hunnit spendera lite kvalitetstid tillsammans med min mamma. Vi åt nämligen middag på Blå Ängeln och pratade om allt mellan himmel och jord. Dock blev det mest prat om avdelningen Barn 3. Inte så förvånansvärt om man tänker efter.
Att jag och mamma gör något ihop är inte vanligt. Sist var nog när vi var och såg "Flickan som lekte med elden" i höstas. Och innan det kommer jag inte ens ihåg. Så det var trevligt så länge det varade. Speciellt nu när hon spenderar nästan all sin tid tillsammans med André i Umeå eller Sunderbyn så blir det nästan aldrig så att man träffas utanför sjukhusets väggar.
Att jag och mamma gör något ihop är inte vanligt. Sist var nog när vi var och såg "Flickan som lekte med elden" i höstas. Och innan det kommer jag inte ens ihåg. Så det var trevligt så länge det varade. Speciellt nu när hon spenderar nästan all sin tid tillsammans med André i Umeå eller Sunderbyn så blir det nästan aldrig så att man träffas utanför sjukhusets väggar.
Mammas favoritbild på sig själv. Från när vi var i Turkiet -03. Själv finner jag det ganska komiskt att hon har döpt den till m1a och gjort en annan redigering där hon har lagt till text bredvid henne som lyder "Is the world prepared?". Redo för vad?, är min fråga.
Ny praktik
Intervjun jag skulle på idag var på Kioskpiraten angående en praktikplats. Och jag fick den! Så från och med nästa vecka (tror jag det blir) så praktiserar jag där. Det kommer bli roligt att ha något att göra om dagarna igen. Speciellt eftersom att personalen verkar skön och det verkar vara ett roligt ställe att vara på. Jag tror att jag kommer att trivas som fisken i vattnet!
Moget mamma, moget
Måste bara säga att min mamma är väldigt mogen ibland. La på luren två gånger i örat på mig och kallade mig grova ord. Allt för ett missförstånd som hon vägrade förstå. Nu ska vi hur lång tid det tar innan hon kommer krypandes och ber om ursäkt. Jag tänker då inte vara den som sluter fred först. Det känns som ett bråk med en fjorton-åring.
Update 12.57: Yes, hon vek sig!
Update 12.57: Yes, hon vek sig!
Tha botten is nådd, inte
Fastän jag har varit med om mycket kan jag inte riktigt säga att jag någon gång har nått botten. Okej, jag var nära när Tom dog och ännu närmare två dagar senare när min katt dog. Två dödsfall på tre dagar är inget någon borde behöva stå ut med. Verkligen inte en tretton årig tjej. En annan gång då jag var nära var när pappas gamla tjej tryckte ner mig så mycket psykiskt. Hotade mig att jag inte fick säga till någon, så det gjorde jag inte heller - i nästan ett år.
De första månaderna kunde jag gråta mig själv till sömns, tänkandes på vad hon hade sagt. Hur skulle jag kunna veta vad som var sant eller inte sant? Jag var ju bara ett barn. Det var först när jag vågade öppna upp för min bästa kompis som jag insåg att allt hon hade sagt inte var sanning. Att allt hon hade sagt inte var mitt fel, utan det var hos henne som problemet låg. Trots att jag hade några tuffa månader det här året så nådde jag ändå inte botten. Det har jag min bästa vän att tacka för! Om hon inte hade funnits där och fått mig att inse att pappas flickvän var en manipulativ kärring så vet jag inte hur det hade gått.
Jag nådde inte heller botten den gången mamma var borta en vecka längre än vad hon skulle. Jag fick inte veta någonting och alla i vår närhet var hemlighetsfulla. Jag och André var först hon mormor och morfar, sedan fick vi åka till Lillan - istället för att åka hem. Ingen sa till oss varför och vi förstod inte alls vad som kunde ha hänt. Mamma hade ju bara åkt på en liten bilsemester till Göteborg tillsammans med en kompis till henne. De skulle inte vara borta så länge, bara någon dag. När mamma sedan ringer till hem till Lillan och ska prata med mig.. Gråter, helt hysterisk i telefonen. Det enda hon säger är "Ta hand om André. Jag älskar er!". Jag försöker få något vettigt ur henne, men hon lägger bara på luren.
När hon kom hem till Lillan nästan en vecka senare blev jag nog gladare än vad jag aldrig hade blivit förr. Dock tog det ett bra tag till innan jag fick veta vad som hade hänt.
Förra vintern hände det mycket i mitt liv. Jag hade motgång efter motgång samtidigt som jag kämpade med skolan. Tack vare underbara kompisar så orkade jag med även den vintern.
Och inte heller nu i vinter har jag nått botten. Fastän det känns som att det denna gång har varit närmast. André, som jag hade lovat mamma den där gången att ta hand om, fick cancer. Än idag har jag svårt att förstå det. Att han som jag har stått tillsammans med i alla motgångar (inte bara de som jag har dragit upp här idag, utan alla andra också) har blivit livshotande sjuk. Och det finns ingenting jag kan göra åt det. Det är det jobbigaste jag har varit med om, känslan av att bara kunna stå bredvid utan att kunna hjälpa. Att jag inte heller upplever det här med honom, så jag inte heller riktigt förstår vad det är han genomlever.
Jobbigare än så här har jag aldrig haft det förr, men nu som alla andra gånger så betyder alla fina människor i min närhet allt. Utan dem skulle jag ha blivit inlagd på psyket för länge sedan och jag hade verkligen inte varit den människa som jag är idag. Jag hade långt ifrån varit lika stark och positiv mot livet. Det är också tack vare det som jag inte låter motgångarna riktigt gå ändå längst in, inom mig, och på sätt lär mig att tackla dem.
En sak har jag då lärt mig, man ska aldrig säga aldrig. Och inte heller att "nu kan det inte bli värre", för det kan det alltid bli. Hur tufft livet än känns, så kan det alltid hända något som gör så att det känns än värre. Tro mig.
De första månaderna kunde jag gråta mig själv till sömns, tänkandes på vad hon hade sagt. Hur skulle jag kunna veta vad som var sant eller inte sant? Jag var ju bara ett barn. Det var först när jag vågade öppna upp för min bästa kompis som jag insåg att allt hon hade sagt inte var sanning. Att allt hon hade sagt inte var mitt fel, utan det var hos henne som problemet låg. Trots att jag hade några tuffa månader det här året så nådde jag ändå inte botten. Det har jag min bästa vän att tacka för! Om hon inte hade funnits där och fått mig att inse att pappas flickvän var en manipulativ kärring så vet jag inte hur det hade gått.
Jag nådde inte heller botten den gången mamma var borta en vecka längre än vad hon skulle. Jag fick inte veta någonting och alla i vår närhet var hemlighetsfulla. Jag och André var först hon mormor och morfar, sedan fick vi åka till Lillan - istället för att åka hem. Ingen sa till oss varför och vi förstod inte alls vad som kunde ha hänt. Mamma hade ju bara åkt på en liten bilsemester till Göteborg tillsammans med en kompis till henne. De skulle inte vara borta så länge, bara någon dag. När mamma sedan ringer till hem till Lillan och ska prata med mig.. Gråter, helt hysterisk i telefonen. Det enda hon säger är "Ta hand om André. Jag älskar er!". Jag försöker få något vettigt ur henne, men hon lägger bara på luren.
När hon kom hem till Lillan nästan en vecka senare blev jag nog gladare än vad jag aldrig hade blivit förr. Dock tog det ett bra tag till innan jag fick veta vad som hade hänt.
Förra vintern hände det mycket i mitt liv. Jag hade motgång efter motgång samtidigt som jag kämpade med skolan. Tack vare underbara kompisar så orkade jag med även den vintern.
Och inte heller nu i vinter har jag nått botten. Fastän det känns som att det denna gång har varit närmast. André, som jag hade lovat mamma den där gången att ta hand om, fick cancer. Än idag har jag svårt att förstå det. Att han som jag har stått tillsammans med i alla motgångar (inte bara de som jag har dragit upp här idag, utan alla andra också) har blivit livshotande sjuk. Och det finns ingenting jag kan göra åt det. Det är det jobbigaste jag har varit med om, känslan av att bara kunna stå bredvid utan att kunna hjälpa. Att jag inte heller upplever det här med honom, så jag inte heller riktigt förstår vad det är han genomlever.
Jobbigare än så här har jag aldrig haft det förr, men nu som alla andra gånger så betyder alla fina människor i min närhet allt. Utan dem skulle jag ha blivit inlagd på psyket för länge sedan och jag hade verkligen inte varit den människa som jag är idag. Jag hade långt ifrån varit lika stark och positiv mot livet. Det är också tack vare det som jag inte låter motgångarna riktigt gå ändå längst in, inom mig, och på sätt lär mig att tackla dem.
En sak har jag då lärt mig, man ska aldrig säga aldrig. Och inte heller att "nu kan det inte bli värre", för det kan det alltid bli. Hur tufft livet än känns, så kan det alltid hända något som gör så att det känns än värre. Tro mig.
Kylan kan bajsa ner sig
Igår skrattade vi åt Jenny och kallade henne Dumbo. Detta på grund av att hon hade förfrusit hennes öra en aning. Idag tycker jag dock inte att det är lika roligt längre, för nu har jag råkat ut för det själv. Det här måste vara den absoluta maxpunkten, för nu orkar jag inget mer. Kylan gör så att man sitter inne dagarna i ända och på helgerna kan man knappt ta sig någonstans för att bussarna inte går då. Less, är vad jag är.
Nej, nu ska jag stänga av datorn för kvällen (än så länge) och lägga mig i soffan. Imorgon ska jag på intervju halv tre, önska mig lycka till eller något (vad det är för intervju får vara en hemlighet till det är dags)!
Nej, nu ska jag stänga av datorn för kvällen (än så länge) och lägga mig i soffan. Imorgon ska jag på intervju halv tre, önska mig lycka till eller något (vad det är för intervju får vara en hemlighet till det är dags)!
Blandad lördag
Hade inte tid att uppdatera igår.
Som jag skrev för någon dag sedan så har jag saknat min kära vän, Lina. Så igår hängde jag med dem på Nodo ett tag innan jag, Lina och David styrde kosan mot mig. Hemma hos mig blev det pommes frites, kakor, ostbågar och Veronica Mars.
De drog strax innan tolv och jag hann slå på SVT1 lagom i tid för att se hur Sverige tar två olympiska medaljer. Efter det började Freestylen och jag satt som på nålar. Aldrig förr har jag tyckt att någon sport har varit så obehaglig att titta på. Om jag hade ett barn skulle jag aldrig någonsin låta det börja med den grenen. Aldrig.
Så där, om än värre såg det ut. Nej, får rysningar bara jag tänker på det!
Som jag skrev för någon dag sedan så har jag saknat min kära vän, Lina. Så igår hängde jag med dem på Nodo ett tag innan jag, Lina och David styrde kosan mot mig. Hemma hos mig blev det pommes frites, kakor, ostbågar och Veronica Mars.
De drog strax innan tolv och jag hann slå på SVT1 lagom i tid för att se hur Sverige tar två olympiska medaljer. Efter det började Freestylen och jag satt som på nålar. Aldrig förr har jag tyckt att någon sport har varit så obehaglig att titta på. Om jag hade ett barn skulle jag aldrig någonsin låta det börja med den grenen. Aldrig.
Så där, om än värre såg det ut. Nej, får rysningar bara jag tänker på det!
Lugn dag
Har tagit en väldigt lugn dag idag. Har iprincip bara suttit vid datorn och lyssnat på musik. Duschat och fixat lite grand har jag ocskå hunnit med i och för sig. Nu däremot väntar jag bara på att Emelie och Jenny ska dyka upp. Efter det blir det nog en lugn kväll också. Kanske lite Mario om det inte är något bra på TV (tyvärr hatar de OS, förstår inte varför). Det finns inte så mycket annat när termometern har visat på en temperatur omkring tjugo minus de senaste dagarna. Då vill man inte längre vara ute.
André som liten
Så här ser det ut ovanför min fläkt förresten. Två kort på en ung André pryder köket. En gullig syn när man står och ska laga mat, tycker jag minsann! Utöver dessa kort har jag också honom i en ram på byrån i hallen. Alla korten har egentligen ägts av Tom, hans pappa.
Sedan han dog har de dock legat nerpackade i en stor resväska och nu när mamma skulle flytta igen ville hon inte behålla alla Toms saker. Så jag tog på mig uppdraget att gå igenom vad jag ville behålla. Behöll de här korten på André, något kort på Tom när han var liten och lite kort på Addes syskon som mindre. Jag tycker att bland annat Olivia (Andrés storasysters barn) ska ha rätt att få veta vem hennes morfar var när hon har blivit lite äldre. Det är inte sådant som man ska kasta. Så därför tog jag på mig den uppgiften, att bevara en del av Toms arv.
Sedan han dog har de dock legat nerpackade i en stor resväska och nu när mamma skulle flytta igen ville hon inte behålla alla Toms saker. Så jag tog på mig uppdraget att gå igenom vad jag ville behålla. Behöll de här korten på André, något kort på Tom när han var liten och lite kort på Addes syskon som mindre. Jag tycker att bland annat Olivia (Andrés storasysters barn) ska ha rätt att få veta vem hennes morfar var när hon har blivit lite äldre. Det är inte sådant som man ska kasta. Så därför tog jag på mig den uppgiften, att bevara en del av Toms arv.
Hur något kan förändra hur man ser på en låt
Har suttit och kollat igenom min blogg. Hittade den här låten som jag fullständigt nötte sönder i december. Det enda jag kan tänka på nu när jag hör den är André och tumörbeskedet. Det besked som kom att förändra hela vår framtid. Så kan väl inte direkt påstå att det är samma glädje som sprids i kroppen när jag lyssnar på den.. Tvärtom snarare. Tårar när jag hör den, men jag tycker fortfarande att den är bra dock!
Umeå, Piteå, Sunderbyn
Igår på dagen ringde mamma. Hon berättade att André inte hade fått någon feber/infektion av behandlingen, så de skulle få åka hem redan igår. Jag fick prata med Adde, han lät pigg och glad över att slippa sjukhuset. När jag sedan pratade med mamma kring tio-tiden igår på kvällen så befann de sig i Sunderbyn.
Enligt planerna hade de fått åka hem igår. Framme var de omkring kvart i sju, sen åkte mamma till Kvantum och handlade. När hon kom hem igen kände hon på Andrés panna ifall han skulle ha fått feber. Och det hade han självfallet fått. Termometern visade 38,5 och det var bara att ringa till sjukresor för att åka in till Sunderbyn.
Så från ett sjukhus till ett annat blev det alltså igår. Dock är jag sugen på att åka och hälsa på dem. Om han måste börja med antibiotika igen vet man ju inte om han får någon permission eller inte.
Enligt planerna hade de fått åka hem igår. Framme var de omkring kvart i sju, sen åkte mamma till Kvantum och handlade. När hon kom hem igen kände hon på Andrés panna ifall han skulle ha fått feber. Och det hade han självfallet fått. Termometern visade 38,5 och det var bara att ringa till sjukresor för att åka in till Sunderbyn.
Så från ett sjukhus till ett annat blev det alltså igår. Dock är jag sugen på att åka och hälsa på dem. Om han måste börja med antibiotika igen vet man ju inte om han får någon permission eller inte.
Katt i garderoben?
Här hittade jag nyss min lilla knäppis till katt.
För några veckor sedan gick spärren på garderobsdörren sönder (den lossnade). Så nu går den inte att stänga så att den "sitter fast" längre. Detta har ju självklart Lulle uppmärksammat då han nästan varje dag går och puttar upp den numera. Han har till och med testat om det går med de andra garderoberna, dock utan resultat. Ibland puttar han bara upp dörren på glänt och tittar in i garderoben som far att se "vilka kläder har du tagit idag då, hm" och går där ifrån. Vissa dagar gör han tydligen så här, lägger sig och sover på mina chinos. Jag tror det beror på att jag snodde datastolen..
Att han dessutom är världens poserare (haha) på varje kort man än tar på honom är ju ännu roligare. Jag ser bara vilken tjej som helst framför mig som ler och vickar lite snett på skallen. Precis likadant gör Lulle, som ni kan se på kort ovan.
Ostis, det luktar ost
Jag har sett på alldeles för många serier där de äter ostbågar när de tröstäter. Saken är bara den att när de äter dem ser alltid deras ostbågar så fluffiga och goda ut. Jag, som annars älskar OLW:s ostbågar när de är ganska tunna och stora, tycker att det är ganska konstigt att jag ändå tycker att de andra ostbågarna ser goda ut.. På något konstigt vis blir jag alltid sugen på Dollarstore ostbågar vid de här tillfällena. För som jag kommer ihåg dem i mitt minne så är de just stora och fluffiga. Smaken däremot är en annan femma!
Idag har jag i alla fall varit på Backcity. På ÖB (vägrar kalla det ÖoB) hittade jag en Maxi-bag med ostbågar för en tjugolapp. Det gjorde verkligen min dag eftersom att jag endast för två nätter sedan drömde att jag missade ett tillfälle att köpa en Maxi-bag för att jag hade bråttom till bussen. I drömmen kostade den bara nitton ynka kronor och jag våndades över detta hela dagen efter. Men tillsist fick jag alltså ostbågspåsen i min hand och endast för en krona mer, plus att det inte ens var i drömmarna värld. Så nöjd är jag!
När jag sedan gick vidare till Dollarstore såg jag ju de där ostbågarna som i mitt minne är stora och fluffiga. Så självklart var jag ju tvungen att köpa sådana också. Och tror ni att de är lika goda som jag har inbillat mig att de ska vara? Långt ifrån. De smakar ost. Alltså vanlig ost och inte ostbåge-ost. Inte alls som ostbågarna på TV. Tror nästan att jag måste åka till USA och smaka deras ostbågar (deras ostbollar ser också dödligt goda ut). Så att jag någon gång får ro i kroppen och får veta hur den äkta varan ska vara!
Tills dess så nöjer jag mig mer än väl med mina OLW:isar som är goda så länge man inte får en äcklig påse. Det, däremot, är en annan historia. Förresten så finner jag det ganska komiskt att jag lyckas skriva ett så här pass långt inlägg om någon så simpel sak om ostbågar. Utan att jag ens behöver tänka efter vad jag ska skriva. Det måste vara så att saker man är beroende av är lätta att prata om.
Idag har jag i alla fall varit på Backcity. På ÖB (vägrar kalla det ÖoB) hittade jag en Maxi-bag med ostbågar för en tjugolapp. Det gjorde verkligen min dag eftersom att jag endast för två nätter sedan drömde att jag missade ett tillfälle att köpa en Maxi-bag för att jag hade bråttom till bussen. I drömmen kostade den bara nitton ynka kronor och jag våndades över detta hela dagen efter. Men tillsist fick jag alltså ostbågspåsen i min hand och endast för en krona mer, plus att det inte ens var i drömmarna värld. Så nöjd är jag!
När jag sedan gick vidare till Dollarstore såg jag ju de där ostbågarna som i mitt minne är stora och fluffiga. Så självklart var jag ju tvungen att köpa sådana också. Och tror ni att de är lika goda som jag har inbillat mig att de ska vara? Långt ifrån. De smakar ost. Alltså vanlig ost och inte ostbåge-ost. Inte alls som ostbågarna på TV. Tror nästan att jag måste åka till USA och smaka deras ostbågar (deras ostbollar ser också dödligt goda ut). Så att jag någon gång får ro i kroppen och får veta hur den äkta varan ska vara!
Tills dess så nöjer jag mig mer än väl med mina OLW:isar som är goda så länge man inte får en äcklig påse. Det, däremot, är en annan historia. Förresten så finner jag det ganska komiskt att jag lyckas skriva ett så här pass långt inlägg om någon så simpel sak om ostbågar. Utan att jag ens behöver tänka efter vad jag ska skriva. Det måste vara så att saker man är beroende av är lätta att prata om.
Legender
Jag (och Agnes) har kommit på varför jag fascineras av OS så mycket. Förutom att det är så mycket minnen och tradition. Det är ju i de här ögonblicken som historia kommer till. Det är just nu som legender föds! Så om trettio år när man sitter och spelar Trivial Persuit med sina barn och frågan "Vilken svensk tog det första guldet under OS i Vancouver 2010?" ploppar upp, så kan man svaret. Barnen ska titta på en som att man levde på stenåldern och känna igen Charlotte Kallas namn, men inte veta något mer om hennes meriter. Ungefär som det är för oss med Ingemar Stenmark.
Eller Anja Pärsons läskiga ramling igår. Den kommer jag kunna säga att jag såg live och att det såg riktigt otäckt ut, den dagen när man säger "Kommer du ihåg när..?". Det är det förmodligen ganska många som kan säga dessa dagar, men det kommer verkligen inte våra barn att kunna säga. Legender föds och legender lever vidare. Det ligger på oss att föra dem vidare.
Eller Anja Pärsons läskiga ramling igår. Den kommer jag kunna säga att jag såg live och att det såg riktigt otäckt ut, den dagen när man säger "Kommer du ihåg när..?". Det är det förmodligen ganska många som kan säga dessa dagar, men det kommer verkligen inte våra barn att kunna säga. Legender föds och legender lever vidare. Det ligger på oss att föra dem vidare.
Lina
Måste bara skriva ett inlägg till.
På senaste tiden har jag och min kära kompis, Lina Hjemdahl varit väldigt dåliga på att umgås. Vi har ungefär sådana här perioder varje vinter och det är ganska synd egentligen. Hur som helst så tänkte jag bara säga att jag saknar dig Lina, hur klyschigt det än låter! Vi måste dra en riktig girlsnight snart, fastän det inte riktigt är oss i ett nötskal.. Ska vi kanske satsa på Veronica Mars istället?
På senaste tiden har jag och min kära kompis, Lina Hjemdahl varit väldigt dåliga på att umgås. Vi har ungefär sådana här perioder varje vinter och det är ganska synd egentligen. Hur som helst så tänkte jag bara säga att jag saknar dig Lina, hur klyschigt det än låter! Vi måste dra en riktig girlsnight snart, fastän det inte riktigt är oss i ett nötskal.. Ska vi kanske satsa på Veronica Mars istället?
Ska jag satsa på att bli detektiv?
OMG did you hear I dated a Jonas Brother? That's so hot..
Nej, men seriöst då. Det är något mystiskt med min statistik idag. Har skjutit i höjden och jag vet inte ens varför. Det kan inte vara för att jag faktiskt har uppdaterat den de senaste två dagarna. Om det hade varit därför skulle den kanske ha ökat med tio personer, men nu har den istället ökat med sextio personer. Det är kanske dags för mig att ta fram plasthandskarna och förstoringsglaset för att påbörja ett ordentligt detektivarbete? Jag må inte vara lika duktig i yrket som mina gelikar i CSI-teamet, men snoka är något jag är bra på. Och det är väl allt som behövs för att bli bra detektiv, eller?
Eller så lämnar jag helt enkelt detektivarbetet åt sidan och försöker spekulera över vad det är som har påverkat denna ökning, eller så skjuter jag det hela vägen till sopkorgen och ägnar mina tankar åt svenska medaljer. Jag tror jag satsar på det senare.
Nej, men seriöst då. Det är något mystiskt med min statistik idag. Har skjutit i höjden och jag vet inte ens varför. Det kan inte vara för att jag faktiskt har uppdaterat den de senaste två dagarna. Om det hade varit därför skulle den kanske ha ökat med tio personer, men nu har den istället ökat med sextio personer. Det är kanske dags för mig att ta fram plasthandskarna och förstoringsglaset för att påbörja ett ordentligt detektivarbete? Jag må inte vara lika duktig i yrket som mina gelikar i CSI-teamet, men snoka är något jag är bra på. Och det är väl allt som behövs för att bli bra detektiv, eller?
Eller så lämnar jag helt enkelt detektivarbetet åt sidan och försöker spekulera över vad det är som har påverkat denna ökning, eller så skjuter jag det hela vägen till sopkorgen och ägnar mina tankar åt svenska medaljer. Jag tror jag satsar på det senare.
Handelsbod..?
Måste gå på en liten utflykt senare idag. Såg att det kanske finns någonting som heter "Furunäsets Handelsbod" och om det finns det betyder det kanske att jag har närmare till en affär än vad jag har trott? Med närmare menar jag betydligt närmare för övrigt. Kanske femhundra meter istället för de tre kilometerna det typ är till Kvantum från mig.
Aja, nu blir det att bänka sig framför TV:n. Det osar OS och vitchoklad i min lägenhet!
Aja, nu blir det att bänka sig framför TV:n. Det osar OS och vitchoklad i min lägenhet!
Fjärde behandlingen
Annars så känns det ganska spänt just nu.
André borde vara klar med sin fjärde cellgiftbehandling nu. Därför borde de också skicka honom till magnetröntgen vilken dag som helst nu. Alltså så kommer vi att få veta resultat snart. Om cellgifterna verkar eller inte. Om de inte hjälper så blir det jobbigt. Då vet jag inte vad jag kommer att ta mig till. Dock så ska man inte tänka negativt, utan positivt in i det sista.
André borde vara klar med sin fjärde cellgiftbehandling nu. Därför borde de också skicka honom till magnetröntgen vilken dag som helst nu. Alltså så kommer vi att få veta resultat snart. Om cellgifterna verkar eller inte. Om de inte hjälper så blir det jobbigt. Då vet jag inte vad jag kommer att ta mig till. Dock så ska man inte tänka negativt, utan positivt in i det sista.
Ska vi sticka till Sabels?
Sitter och kollar på olika brancher på hitta.se. Sjukt fult att Sabels lågprisvaruhus fortfarande finns kvar? Hur många år sedan var det inte som det lades ner egentligen? Trend finns också kvar. Det slutade finnas medan jag fortfarande gick i högstadiet, om jag kommer ihåg rätt. Längesedan hur som helst.
Inlägg som segar
Sjukt irriterande att mitt föregående inlägg inte syns ännu. Därför lägger jag upp det här inlägget också bara för att se om det blir lika action i rutan!
TVD-uppehåll igen
Förresten så måste jag bara skriva ett litet nördinlägg också.
The Vampire Diaries har tagit ett till uppehåll! Nu ändå fram till 25:e Mars (i USA alltså). Vet verkligen inte hur jag ska stå ut. Får väl läsa/titta på alla intervjuer som finns uppe på vampire-diaries.net igen alltså..
Sedan jag fick veta detta för drygt en vecka sedan har jag redan hunnit ha "tänk när det är sommar och säsongen är slut och det är tusen år kvar till nästa säsong börjar"-ångest tusen gånger om. Kommer inte att överleva sommaren om det fortsätter så här.
Jävla berondeframkallande serie, jag älskar dig!
The Vampire Diaries har tagit ett till uppehåll! Nu ändå fram till 25:e Mars (i USA alltså). Vet verkligen inte hur jag ska stå ut. Får väl läsa/titta på alla intervjuer som finns uppe på vampire-diaries.net igen alltså..
Sedan jag fick veta detta för drygt en vecka sedan har jag redan hunnit ha "tänk när det är sommar och säsongen är slut och det är tusen år kvar till nästa säsong börjar"-ångest tusen gånger om. Kommer inte att överleva sommaren om det fortsätter så här.
Jävla berondeframkallande serie, jag älskar dig!
Sjukt ful trailer dock, skrattade när jag såg den!
Ni som överanvänder lite "mer komplicerade ord" i era bloggar, kan ni inte bara ge upp nu? Snälla, söta, rara?
Känner att jag behöver kompensera för min frånvaro lite grand.
En åsikt som jag har är att människor har rätt att vara precis vem de vill i sina bloggar. Det är ingen som bestämmer vilka riktningar de ska följa efter eller något liknande. Därför tycker jag ibland att det är ganska synd att många tappar sina personligheter på att försöka härma någon annan.
En annan sak kan vara bloggar som skriver med många stavfel, som strukturerar sina meningar fel eller använder smilies. Personligen tycker jag att det är irriterande att läsa en blogg där skrivaren inte kan stava och inte använda svenskan på ett bra sätt. Smilies i små mängder stör jag mig inte på, men om de kommer efter varje mening så blir det ett irriterande återkommande objekt. Dock är ju det här bara mina åsikter. Nog kan dessa bloggar ha läsare som inte reagerar alls på det här. Så det är ingen riktlinje att man inte ska skriva så.
När jag läser en blogg vill jag att den ska vara propert skriven, men framför allt inte för svårläst. Nu låter det som att jag inte kan svårare ord, men det är inte så jag menar. Jag vill läsa en blogg som skrivs med ord som man använder sig av varje dag och inte en blogg som tävlar från inlägg till inlägg med hur många "svåra" ord den använde sig av då. Om man använder sig av svårare ord bara för att visa att man kan dem och för att försöka briljera över andra som använder sig av vardagsspråk känns så onödigt i mina ögon. Bloggandet är ingen tävling och det är verkligen inte alfapet.
Om jag hittar en blogg som skriver på det sätter så kan jag lova er att det tar inte lång tid innan jag slutar läsa. Jag blir bara irriterad på att folk ska låtsas vara smarta (när man ofta kan bevisa motsatsen). Nu säger jag inte att jag är den smartaste i världen, men jag vet att jag inte är helt trög. Jag säger inte heller att jag skriver helt perfekt. Nog har jag mina skavanker, men jag försöker inte briljera mig själv hela tiden.
Dock kan jag sitta och skratta en hel kväll åt någon som tror att den är smart, att den skriver bra, men skriver stavfel i nästan varje "svårare" ord som den använder. Det är bara ytterligare ett bevis att den använder sig av ordboks-hemsidor alldeles för mycket.
Nu menar jag absolut ingen specifik person, men kände bara att jag var tvungen att det ur mig.
(Och ni som skriver "Våran", "Vårat", "Erat" och "Eran" kan ni snälla gå och skjuta er nu? Det heter för tusonde gången "Vår", "Vårt", "Ert" och "Er" för guds skull! Ni som använder det och säger att ni inte använder er av talspråk borde seriöst gå om grundskole-svenska. Detta ligger mig djupt om hjärtat, haha. Känsligt ämne eller något.)
En åsikt som jag har är att människor har rätt att vara precis vem de vill i sina bloggar. Det är ingen som bestämmer vilka riktningar de ska följa efter eller något liknande. Därför tycker jag ibland att det är ganska synd att många tappar sina personligheter på att försöka härma någon annan.
En annan sak kan vara bloggar som skriver med många stavfel, som strukturerar sina meningar fel eller använder smilies. Personligen tycker jag att det är irriterande att läsa en blogg där skrivaren inte kan stava och inte använda svenskan på ett bra sätt. Smilies i små mängder stör jag mig inte på, men om de kommer efter varje mening så blir det ett irriterande återkommande objekt. Dock är ju det här bara mina åsikter. Nog kan dessa bloggar ha läsare som inte reagerar alls på det här. Så det är ingen riktlinje att man inte ska skriva så.
När jag läser en blogg vill jag att den ska vara propert skriven, men framför allt inte för svårläst. Nu låter det som att jag inte kan svårare ord, men det är inte så jag menar. Jag vill läsa en blogg som skrivs med ord som man använder sig av varje dag och inte en blogg som tävlar från inlägg till inlägg med hur många "svåra" ord den använde sig av då. Om man använder sig av svårare ord bara för att visa att man kan dem och för att försöka briljera över andra som använder sig av vardagsspråk känns så onödigt i mina ögon. Bloggandet är ingen tävling och det är verkligen inte alfapet.
Om jag hittar en blogg som skriver på det sätter så kan jag lova er att det tar inte lång tid innan jag slutar läsa. Jag blir bara irriterad på att folk ska låtsas vara smarta (när man ofta kan bevisa motsatsen). Nu säger jag inte att jag är den smartaste i världen, men jag vet att jag inte är helt trög. Jag säger inte heller att jag skriver helt perfekt. Nog har jag mina skavanker, men jag försöker inte briljera mig själv hela tiden.
Dock kan jag sitta och skratta en hel kväll åt någon som tror att den är smart, att den skriver bra, men skriver stavfel i nästan varje "svårare" ord som den använder. Det är bara ytterligare ett bevis att den använder sig av ordboks-hemsidor alldeles för mycket.
Nu menar jag absolut ingen specifik person, men kände bara att jag var tvungen att det ur mig.
(Och ni som skriver "Våran", "Vårat", "Erat" och "Eran" kan ni snälla gå och skjuta er nu? Det heter för tusonde gången "Vår", "Vårt", "Ert" och "Er" för guds skull! Ni som använder det och säger att ni inte använder er av talspråk borde seriöst gå om grundskole-svenska. Detta ligger mig djupt om hjärtat, haha. Känsligt ämne eller något.)
OS i Vancouver 2010
Och när vi ändå är inne på OS (typ) måste jag säga att jag har längtat i fyra år nu. Vinter-OS är enligt mig den roligare av sommar-/vinter-OS, men så var det inte innan OS i Turin.
För fyra år sedan vid den här tiden hade jag just börjat att umgås med Agnes. Agnes, som inte är sportintresserad överhuvudtaget, var ganska så jätteskeptisk mot mitt intresse till OS. Till skillnad från mig så hade ju hon vuxit upp med programm som CSI, the OC och kanalen MTV. Därför hade hon aldrig heller förstått vitsen med att titta på SVT1, SVT2 eller TV4. Jag däremot förstod inte varför man skulle vilja ha fler kanaler och var nöjd med hur jag hade det. Efter skolan varje dag kom man hem och såg That 70's Show, Malcolm in the Middle och Sunset Beach (♥). De perfekta eftermiddagarna för mig!
För att återvända till ämnet. Eftersom att vi ägnade ganska mycket tid hemma hos mig började mina eftermiddagar smitta av sig på henne också. Så när väl OS startade var det för mig en självklarhet att man skulle titta på det istället. Det tog ett tag, kanske upp till en vecka, innan Agnes var lika inne i det som jag! Efter det kunde vi verkligen inte slita oss från TV-apparaten. Dock måste jag ju lägga till att det inte skadade att Sverige presterade bäst ifrån sig under OS i Turin än vad "vi" någonsin har gjort tidigare.
Så nu vet ni i alla fall var ni finner mig bänkad under de här veckorna. I soffan tittandes på allt från konståkning till skidskytte. Hockey är lite mindre intressant, bara för att det är så segt att titta på.
Förresten hittar ni en utmärkt OS-tablå på TV planeten.
För fyra år sedan vid den här tiden hade jag just börjat att umgås med Agnes. Agnes, som inte är sportintresserad överhuvudtaget, var ganska så jätteskeptisk mot mitt intresse till OS. Till skillnad från mig så hade ju hon vuxit upp med programm som CSI, the OC och kanalen MTV. Därför hade hon aldrig heller förstått vitsen med att titta på SVT1, SVT2 eller TV4. Jag däremot förstod inte varför man skulle vilja ha fler kanaler och var nöjd med hur jag hade det. Efter skolan varje dag kom man hem och såg That 70's Show, Malcolm in the Middle och Sunset Beach (♥). De perfekta eftermiddagarna för mig!
För att återvända till ämnet. Eftersom att vi ägnade ganska mycket tid hemma hos mig började mina eftermiddagar smitta av sig på henne också. Så när väl OS startade var det för mig en självklarhet att man skulle titta på det istället. Det tog ett tag, kanske upp till en vecka, innan Agnes var lika inne i det som jag! Efter det kunde vi verkligen inte slita oss från TV-apparaten. Dock måste jag ju lägga till att det inte skadade att Sverige presterade bäst ifrån sig under OS i Turin än vad "vi" någonsin har gjort tidigare.
Så nu vet ni i alla fall var ni finner mig bänkad under de här veckorna. I soffan tittandes på allt från konståkning till skidskytte. Hockey är lite mindre intressant, bara för att det är så segt att titta på.
Förresten hittar ni en utmärkt OS-tablå på TV planeten.
Sleepless
Jag vet att jag har varit urusel på uppdaterandet de senaste veckorna, men har helt enkelt inte haft tid (he, titta på TV är så mycket viktigare). Tänkte därför passa nu innan OS börjar för kvällen.
Först och främst tänkte jag dela med mig av låten som går varm hemma hos mig just nu. Snart har jag dock spelat sönder den, vilket är lite synd. Riktigt dit har vi inte kommit än, så än är det lugna bullar.
Ja, jag kan inte motstå glad pop-musik. Dock anser jag att innerst inne tycker alla om det på något plan. Varför skulle annars radio envisas med att spela det hela tiden? Det är ju uppenbart att det är det som går hem i våra hjärtan, även om man vill det eller inte.
Först och främst tänkte jag dela med mig av låten som går varm hemma hos mig just nu. Snart har jag dock spelat sönder den, vilket är lite synd. Riktigt dit har vi inte kommit än, så än är det lugna bullar.
Ja, jag kan inte motstå glad pop-musik. Dock anser jag att innerst inne tycker alla om det på något plan. Varför skulle annars radio envisas med att spela det hela tiden? Det är ju uppenbart att det är det som går hem i våra hjärtan, även om man vill det eller inte.
I heard that redheads have more fun?
Har varit sjukt dålig på uppdaterandet de senaste dagarna, men det skyller jag på att André har fått komma hem på besök för första gången. Annars har jag sett Snabba Cash på bio med min lilla sprätt Emelie. Vi har också varit impulsiva i helgen, vilket ni ska få se resultatet utav nu!
Jag spårade, men det hör till! Kolla bara vilken härlig skelögdhet jag bjuder på.. Haha!
(Det ser galet orange ut på sista bilden, men det är min kamera som är lite wild and crazy.. Just so you know!)
