what you need to know

Alltså.
Jag måste bara få ur mig det här någonstans och då kändes bloggen som ett bra alternativ.

Som några av er säkert redan vet så är Lost en av mina favoritserier genom alla tider. För att vara helt ärlig så var det min första riktiga serieförälskelse. De tre första säsongerna följde jag slaviskt på tvn och köpte boxarna till de första två säsongerna samma dag som de släpptes. Fjärde var den första säsongen som jag såg på datorn.

Detta var ungefär den tiden då jag först började se serier på datorn. I och med det var inte min engelska verkligen inte det den är idag. Det var också på den tiden som jag fortfarande tyckte det var roligt med msn och att prata med folk online. Kardimumman av det hela blev alltså att jag förstod knappt hälften av vad som hände, då jag inte hade språkkunskaperna som krävdes samt att jag inte till fullo kunde koncentrera mig. Detta och det faktum att fjärde säsongen kändes ganska spårad gjorde att jag tappade mitt intresse till Lost.

Och jag kan lova er, det var ingen känsla som jag välkomnade med öppna armar. Därför lovade jag mig själv att den femte säsongen skulle få den kärlek som den förtjänade. Därför skulle jag också spara ihop hela säsongen och ha ett Lostmarathon så fanet i mig skulle få leva ut till dess begränsningar.

Tiden gick och det kom nya avsnitt. I slutet av säsongen framgick det att nästa säsong skulle bli den sista. Det var då man skulle få svaret på alla frågor. Och där satt jag med tårar i ögonen. Om jag såg säsong fem nu, så skulle jag ju nästan inte ha något kvar att vänta på. Så därför blev valet enkelt då jag valde att vänta till alla avsnitt hade kommit ut.

Nu kommer vi till nästa dilemma. När väl sista avsnittet kom ut så kunde jag fortfarande inte sätta mig och se det. Jag skyllde fortfarande på att "serien har spårat, orkar inte, jag ska", men om sanningen ska fram så hade jag en sådan enorm seperationsångest. Det är aldrig lätt att säga hejdå till sin första kärlek och jag visste uppriktigt sagt inte om jag var redo på det.

Det var först idag, flera år senare som jag har vågat mig på att se första avsnittet i säsong fem. Redan första minuten satt jag som förtrollad och hela dagen har jag längtat tills jag ska kunna se nästa fyrtio minuter av paradiset. Visst, jag känner mig fortfarande inte redo att säga hejdå till Lost för gott. Men varför ska jag inte låta mig själv se det underbara så långt det går? Jag känner mig tillräckligt mogen för att kunna brytas ner efter slutet har kommit.

Att det börjar nya serier snart så som Alcatraz, Person of Interest och Terra Nova kommer nog att lindra min heartache lite grand i alla fall. (En liten notis är att J.J. Abrams är med bakom både Alcatraz och Person of Interest, så man har rätt att ha höga förväntningar på dem.)

Förresten så måste jag bara skriva ett litet nördinlägg också.

The Vampire Diaries har tagit ett till uppehåll! Nu ändå fram till 25:e Mars (i USA alltså). Vet verkligen inte hur jag ska stå ut. Får väl läsa/titta på alla intervjuer som finns uppe på vampire-diaries.net igen alltså..

Sedan jag fick veta detta för drygt en vecka sedan har jag redan hunnit ha "tänk när det är sommar och säsongen är slut och det är tusen år kvar till nästa säsong börjar"-ångest tusen gånger om. Kommer inte att överleva sommaren om det fortsätter så här.

Jävla berondeframkallande serie, jag älskar dig!

Sjukt ful trailer dock, skrattade när jag såg den!

Har på senaste tiden varit ganska stolt över alla de som väljer vilka skådespelare som ska spela olka karriärer i diverse tv-serier/filmer. Okej, de vanliga 84:orna som ska spela 17 år är fortfarande med. Dock har jag varit imponerad över att de äntligen har valt åtminstone 89:or. Det var först för fem minuter sedan jag insåg att 89:or inte heller är 17 längre. De fyller redan 21 i år. Så egentligen är det inte crewmänniskorna som väljer yngre. Det är vi som blir äldre.

Nu fick jag åldersnoja igen. Fan.

Två exempel på "unga" skådespelare är Nina Dobrev och Katerina Graham (båda från The Vampire diaries). Två exempel på inte lika unga är Paul Wesley (The Vamire Diaries, som dessutom ska spela en vampyr som inte åldras) och Antwon Tanner. Tanner är född 1975 och var redan 28 år när han började spela den 16-årige Antwon "Skills" Taylor i One Tree Hill.

Som ni alla redan vet så älskar jag tv-serier. I stort sett kan jag fastna för vilken serie som helst, bara jag får en möjlighet att se något avsnitt. Därför blir det ganska många serier som jag ser och därför är sidereel en utmärkt sida för mig (som jag har sagt tidigare). Nu har det ju ganska nyligt varit jul och långledigt. Det är inte bara elever som tar lov, utan det är också serierna. Så december brukar vara en rätt tråkig månad enligt mig och jag måste ofta hitta en ny serie att beta igenom. Det här året blev det Gossip Girl som jag äntligen har tittat mig igenom.

Men nu har ett nytt år börjat och serierna börjar sändas igen. De serier som jag följer och som redan har börjat visas på amerikansk tv igen är Chuck, One Tree Hill, Ugly Betty och The Vampire Diaries (ett nytt avsnitt släpptes i natt!). Life Unexpected är en ny serie som har börjat gå på den amerikanska kanalen The CW som också visar program så som One Tree Hill, The Vampire Diaries, 90210 och Gossip Girl. Självklart har jag sett Pilot-avsnittet och det verkar bättre än vad jag trodde, så det kommer jag också att börja följa.

Sedan tidigare följer jag många fler serier som även de snart ska börja om. Till den listan kan jag räkna upp Greek, 90210, FlashForward, Glee och Gossip Girl givetvis. Sedan har jag serier som jag följer, men som jag har varit tvungen att prioritera bort att följa veckovis eftersom att det tar alldeles för mycket tid. Till de hör Merlin, Prison Break, Lost, Kyle XY. Prison Break och Kyle XY har redan hunnit sluta för gott, men jag har ännu inte haft tid att ta mig igenom de allra sista avsnitten. Så fan ta den som spoilar för mig!

Annars har jag också massor av serier som jag har börjat se, men har kommit av mig från. Som jag ändå har tänkt se klart någon vacker dag. Den listan kan göras hur lång som helst, men innehåller just nu 11 serier varav de flesta har gått i minst tre säsonger. Sen har jag en bunt med serier som ligger på hög att börja ses också, 13 för att vara exakt.

Ibland kan det vara tjorvigt att hålla koll på när serier börjar om igen efter sådana här jullov (var det egentligen jag ville komma till), så tänkte tipsa om den HÄR listan för att ni ska få veta vilken dag ni kan vänta er ett nytt avsnitt..

För att sammanfatta det här så är jag ett tv-seriefreak. Utan dess like. Och då ska ni veta att jag inte ens har dragit upp serierna som jag redan har plöjt igenom som en ångvält.. Jag har inget liv. Lovar.

James Lafferty (aka Nathan Scott, One Tree Hill)

Igår började ju Flashforward på 4:an (lite dålig dag - en fredag) som jag har tänkt följa. Och eftersom att vi i Sverige fick möjligheten att kunna se serien på tv så snabbt efter de i USA så har jag tänkt följa den på tv. Dock var jag ju ut igår, så då tänkte jag att jag skulle se första avsnittet idag istället. Vilket jag gjorde nyss.

JAG DÖR!

Bästa serien på länge? I alla fall bästa pilot-avsnittet på länge. Åh, det kommer att vara så svårt att hålla sig till på fredag för att se nästa avsnitt. Okej, jag vet redan nu att jag inte kommer att klara det.
Alltså jag är helt seriös. Precis en sådan serie som man brukar skriva dess namn och ett hjärta på skrivhäftena på skolan när man var typ 12. Eller, en sådan serie var kanske fel sak att säga. Men jag har precis samma känslor och samma fjärilar i magen som jag hade då. Om jag hade haft en penna i hand just nu skulle det inte vara ett vitt papper som låg framför mig nu utan ett där det stod "FLASHFORWARD ♥♥♥♥♥♥".

Ett annat ord för denna känsla är väl kär.

Som alla brukar bli i kändisar lite då och då. Och visst, nog har jag haft små "förälskelseer" (haha) på olika celebrities, men det är långt ifrån förälskelseerna jag har haft på olika serien genom årens lopp. Några av de största har ju varit Lost, Prisonbreak och Veronica Mars. Jag kan nog också räkna dit One Tree Hill, The District, Alias, Providence och en av de nyaste; The Vampire Diaries. Eller förresten, jag vet nog kanske inte om jag kan kalla alla dessa förälskelseer, men jag gör det ändå. Sen har man ju alla andra serier, som man också är helt tokig i. Men inte på samma sätt! ☻

Igår hade jag planerat en riktigt sovmorgon för mig själv. Jag hade inga tider att passa eller någonting att göra. Men tror ni ändå inte att jag vaknar redan tjugo i tio?
Så jag lämnade i alla fall lägenheten innan klockan tolv och gick iväg mot staden. Väl framme fick jag min cykel lagad (YES: jag kan leva igen!) och åt pepparkakor med mjölk.

Sedan dess har jag suttit bänkad framför datorn. Eller nästan i alla fall. Fick besök av Emelie och Jenny igår ett tag, så det var pausen för kvällen! Idag har jag fått besök av mormor och morfar.. Jag lärde dem hur man använder en cam, underhållande minst sagt! Men i alla fall, framför datorn har jag suttit för att jag länge har tänkt börja se Alias igen. Jag såg nämligen cirka halva första säsongen första gången den gick på TV och det var ju verkligen inte igår. Så därför har jag tänkt se mig igenom säsongerna så att jag äntligen får veta hur det går för Sydney Bristow i störtandet av SD-6.

Detta har alltså nu blivit mitt nya projekt.

Sedan igår eftermiddag har jag hunnit se nitton avsnitt. Snart klar med första säsongen alltså.. Och egentligen vill jag inte sluta här, men jag känner på mig att om inte jag börjar ta mig till sängen nu kommer jag inte att orka stiga upp i tid imorgon. Samt att det nog antagligen kommer att bli för spännande för att kunna slita sig (som det i 95% av fallen blir när serier närmar sig de sista 3-4 avsnitten för säsongen).

Så därför ska jag nu stänga av datorn för att sedan somna fridfullt i min säng.

(Måste bara klaga av mig lite)

Varför ska det vara fem månader kvar till mars? Jag vill ju se fortsättningen av Chuck nu. Nu måste jag ju bara börja se mer och mer serier i väntan på de gamla. Okej, jag ska väl inte klaga allt för mycket eftersom att jag älskar serier. Men det blir allt jobbigare att hålla koll på allt, till sist så kommer det väl bli så att jag glömmer bort serie efter serie (det har jag redan märkt att jag har börjat göra) innan de ens har hunnit sluta för säsongerna.
Och jag läste nyss att True Blood först börjar i juni. Juni! Det är ju åtta månader kvar. Snacka om att man kommer att ha glömt bort allting då. Man kommer inte ens komma ihåg att det börjar i juni för man kommer inte att bry sig längre.

Det blev inte min sista dag på praktiken idag. Jag kommer att få fortsätta till jag börjar med jobbgarantin. Jävligt härligt! Nu slipper jag gå sysslolös och rastlös under dagarna.

Har annars varit på gallerian ikväll. Vi har ätit god middag (italiensk buffé), lyssnat på en snubbe som pratade om att le och tänka på kroppsspråket och ätit efterrätt. Vi var nästan de enda som inte drack vin/öl till maten, så det var ganska roligt ändå!

Och som en liten avslutning.. Idag såg jag nya avsnittet av the Vampire Diaries och serien blir bara bättre och bättre! Jag börjar bli helt fast, oj oj.

http://kanal5.se/web/tvseriebloggen/1/-/blogs/r-i-p-tbl

Jag som tyckte att första avsnittet var bra och jag tyckte verkligen att serien förtjänar en chans. Okej, andra avsnittet var inte riktigt lika bra men man kunde ju alltid hoppas på att det skulle bli bättre!

Såg nyss Pilot-avsnittet av den nya serien The beautiful life: TBL med bland annat Mischa Barton i rollerna. Handlar om livet som modell i New York typ och verkar faktiskt bra! Blir säkert att börja följa den också, men det är bara bra - har haft dåligt med serier som har kommit ut så att man kan se de på torsdagar förut.

Har precis tittat på det senaste avsnittet av Greek! Varenda gång jag tittar på det sitter jag alltid och fnissar för mig själv. Det är allt i hela programmet. Hur korkad Beaver är ibland, hur Cappie bara är som han är, hur Casey blir ägd när hon blir påmind om sina gamla misstag eller hur Rusty och Calvin har problem med sina relationer. Och man får ju inte heller glömma Dale, Ashleigh, Rebecca och Evan med alla deras problem. Jag älskar verkligen Greek kort sagt! Lättittat och underhållande, kan det bli bättre?

Annars sitter jag just nu och tittar på nya avsnittet av One Tree Hill (känns som att jag har tjatat om det här hur länge som helst). Så jag sitter och tårar nalta nu samtidigt som jag inte kan låta bli att skratta. Åh vad jag har längtat efter att få se nya avsnitt ♥ Jag älskar alla gamla avsnitt också, men efter man har sett de allihop 3 gånger så är det verkligen skönt att få lite nytt. Fast jag har tagit en paus nu, jag vill inte behöva vänta en vecka för att nästa avsnitts 42 minuter fortsättning. Men en vecka är i och för sig lite jämfört med tre månader. Hur som helst är nog tisdagar mina nya favoritdagar!

Har fixat lite grand nu, som bland annat målat naglarna (inklusive tå) och bäddat sängen. Dammsugit soffan och golvet har jag också hunnit med.

Annars sitter jag här och tänker på vilken serie jag ska börja se nu? Jag får alltid en tomhets känsla när jag har sett klart en serie.. Men jag har i alla fall en lista med olika serier på datorn. De det lutar mot nu är Glee, The vampire diaries och 10 things i hate about you. Eller så ser jag helt enkelt ikapp mig på Heroes (slutade se efter säsong 2), Lost (slutade se efter säsong 4, när ön ni-vet) eller Prisonbreak (har kvar de sista sex-sju avsnitten). Beslutsångest är alltid lika jobbigt! Speciellt när tiden inte räcker till för att hinna se allt? I alla fall inte den närmsta veckan, plus att det alltid kommer nya serier som även de hamnar på listan?
Just ja! Nu kom jag på att Merlin skulle börja om någon av de här dagarna, ska ta och titta upp om det nya avsnittet har kommit upp. I sådana fall blir det nog att se det.
Update. Merlin börjar först 19 september, attans.

I lördags var jag på bio och såg Inglorious Basterds (tror den stavas så?) med Karro och hennes brorsa. Filmen var asnice, älskade slutet! Annars har jag väl inte hunnit göra så mycket de här dagarna. Jag såg precis klart säsongsavslutningen av True Blood och vem längtar inte till tredje säsongen börjar sändas efter det slutet?

Förresten så är det 14 september idag! Så ikväll börjar One Tree Hill om i USA, så imorgon har jag både ett avsnitt av det att se men dessutom ett nytt avsnitt av Greek ♥ Jag älskar verkligen att seriestarterna har börjat komma igång igen, man har någonting att se fram emot varje dag nästan, hihi!

"In September 2008, Thomas told Entertainment Weekly that "I thought I had the idea broken, but I've hit a wall in the final act that I haven't quite figured out". Thomas exclaimed that he was very busy writing for Cupid and Party Down, both of which he created. In January 2009, TV Guide reported that the film was Thomas' first priority after Cupid. Thomas noted that as well as writing the script, someone would need to pay for the film, but indicated that producer Joel Silver was ready to green-light the film. In June 2009, Bell said 'I don't think it will ever happen, and here's why: [Series creator] Rob Thomas and I had a powwow, and we were both 100 percent on board. We took our proposal to Warner Bros. and Joel Silver told us that there is no enthusiasm [there] to make a Veronica Mars movie, and that is unfortunately a roadblock we cannot compete with.'"

- Ingen Veronica Mars-film verkar det som.. :(

Såg True Blood igår fastän att jag egentligen har varit lite emot den serien. Tyckte att den var ganska sexinriktad, men nog var den bra ändå! Ska nog fortsätta att se den, tycker att det är mysigt att ha något bestämt program på TV som man kan lägga sig och titta på.

OCH jag drömde typ världens äckligaste dröm inatt.
Det var en spindel i mitt rum och det var bara jag och Agnes som hade sett den, så ingen trodde på oss. Spindeln var enorm, jag kommer ihåg att jag wikipediade den i drömmen och de vägde 400 gram ... Not fresh! Kroppen var också asstor och inte var det nog med det, utan den var ju självklart tvungen att ha en en kropp full med ägg. Så när vi väl hade fått folk att tro på oss så att den kunde hittas och dödas hade den redan hunnit släppa äggen.
Jag vaknade av att det kändes som att saker kröp på mig, fy farao säger jag bara!

Ikväll ska jag till Karro direkt efter jobbet. Vi ska nämligen hitta på en sista sak tillsammans (låter tragist att säga, men för the moment då) innan Lisa åker iväg till Umeå! Och eftersom att det är hos Karro vi ska hålla hus kommer jag att bli kär i hennes kattunge! Hon fick ju faktiskt en norsk skogskatt-kattunge för två veckor sen... Så ni kan ju gissa var ni kommer att hitta mig ikväll? Jo just det, i närheten av den!

Kände mig lite tvungen att lägga upp det sista avsnittet i sjätte säsongen av OTH också. SÅ ni som följer på TV,  titta inte! Ni har några avsnitt kvar till det här än..



Börjar alltså om den 14 september in the united states!

Jag har nämt det förut, men jag måste nämna det igen!
Jag älskar hösten.
Och jag älskar den inte för att sommaren försvinner (för vem vill egentligen att den underbara sommaren ska försvinna för att inte återvända på tio månader?) utan för att den är så mysig. Det är fortfarande ljust ute under dagarna samtidigt som det är mörkt ute på nätterna. Sen börjar alla serier om (eller nästan i alla fall)! Det måste ju vara det underbaraste av allt? De serier som man har följt något år och som har haft ett sommarbreak kommer tillbaka så att man får veta nya detaljer. För jag måste ju erkänna att jag kan OTH säsong 1-6 ganska så jättebra vid det här laget. Också Greek kommer jag ihåg det mesta utav. Och därför blir jag extra glad när jag tänker på att Greek börjar om på måndag! Alltså om bara fem dagar.











Sista avsnittet från andra säsongen. Helt sjukt bra!

Igår såg jag ju som sagt Jordan och avsnittet slutade med ett To be continued.. så alltså måste jag bänka mig framför TV:n i kväll också. Det innebär också att jag måste dra nu, eftersom att det börjar om fyra minuter!