what you need to know

Jag förtjänar en applåd!
Tog nämligen hand om disken idag. Nu är det bara kvar en plåt plus lite små saker som har tillkommit under dagen. Men annars så är det bortdiskat! Och det känns skönt, om något. Har också bokat tvättid till klockan sju imorgonbitti. Så det blir att stiga upp som en zombie imorgon på morgonen för att tvätta bort lite grand också. Men det är verkligen dags att jag tar tummen ur arslet och gör någonting åt lägenheten!

Så det är vad jag har ägnat lite av denna dag åt. Har också hängt upp en adventsstjärna (hatade det fullkomligt, den jäveln ville inte sitta som jag ville att den skulle sitta) samt tömt skåpet under diskbänken. Jag hade lyckats samla på mig omkring tio påsar med pant plus två påsar med reklam. Allt det, men även soppåsen och kattmat (har ett litet lager åt Lulle där) rymdes där! Förstår inte hur allting har haft plats. Nu ska istället ställa in lite olika rengörningsmedel där, sådant som inte ryms i städskruben rättare sagt.

Imorgon har jag tänkt dammsuga och peta ut lite saker till förrådet. Har massa saker som ska upp på väggarna ine i lägenheten nu, men egentligen är det jävligt onödigt eftersom att jag inte har någon borr så att jag kan borra upp de. Så de tar bara massa plats och samlar på sig damm. Dock ska jag ju stiga upp tidigt imorgon, så då lär jag vill hinna piggna till innan det är dags att bege sig mot staden igen.

Tråkigt inlägg om att städa, jag vet. Men känner mig taggad just nu, fastän bara lite. Vill få det fint i lägenheten någon gång! Först måste jag vänta i över fyra månader på att de ska tapetsera. Sedan när det väl är gjort har jag ingen borr (och blir lite feg för att borra upp saker på väggarna, tänk om det blir på fel plats? Då blir det ju massa fula hål i de nytapetserade väggarna och det vill jag ju inte heller. Det är både fult plus att jag blir tvungen att betala en massa när jag flyttar härifrån igen). Så måste be mamma komma hit och borra, men henne orkar jag inte med när hon är på dåligt humör och klagar på att det ser förjävligt ut här.

Dock är det inte konstigt att det ser förjävligt ut när det ligger massa saker som ska upp på väggarna överallt! Har ju förtusan inte ens en hatthylla upphängd (jag och Jenny trodde att man var tvungen att skruva ner den innan de skulle komma och tapetsera, men tydligen skulle man ju inte det), så alla utekläder hamnar ju på byrån i hallen. Och där det redan ligger kläder är det lätt att det hamnar mer kläder. Det är så kläddhögar bildas, för er som inte visste det.

Förresten. Idag gjorde jag någonting som nästan aldrig händer. Jag red. Och inte på vad som helst, utan en käpphäst! Ljuvligt.

Igår fick jag äntligen äta på Max! Förstår verkligen varför jag älskar the Mozza, hade som nästan hunnit glömma bort det.

Nu ska jag börja göra mig klar och förhoppningsvis hinna diska också. Ska försöka ta mig till Backcity idag. Behöver köpa lite saker på Dollarstore. Lite glödlampor och en adventsstjärna.

Okej.
Jag erkänner.
Jag har börjat titta på Idol igen.
Men till mitt försvar så skyller jag på att jag har varit i Lakafors två fredagar i rad. Där tittar de på Idol och man umgås ju med "familjen" där! Så i fredags så bestämde jag mig för att titta på Idol när jag var hemma också.

Nu är det här beställt. Borde vill slinka ner i brevlådan på onsdag kanske.
Längtar! ♥

Att folk aldrig ger sig är ju helt otroligt.

Idag har jag fått veta att man tydligen bara ska gå på Lernia i sex veckor. Jag går på Lernia i sex månader. Special case group-unit eller vad är det frågan om? Jag tror fortfarande att det är de andra som har fått det på bakfoten. It makes no sense.

Jag har också varit sugen på max (har inte ätit där på över en månad), men eftersom att Rasmus segade sönder fick det bli en sallad för min del idag. Nog för att det var jäkligt gott det med. Men det var ju inte riktigt samma sak som max. (Längtar till Agnes kommer hem så att man kan dra the mozza på max varje vecka!)

Gjorde en upptäkt gjorde jag också. Ingen viktig sådan dock. Men det fick mig att skratta för någonting som jag sa när jag var 12-13 år och trodde att jag visste allting om allt här i världen. Och nu visar det sig tydligen att jag i alla fall hade rätt i ett av påståenderna jag använde mig av? Jag måste vara synsk. Eller något.

So awesome!

Igår när jag la mig framför TV för att börja somna slog jag på Jordan, Rättsläkare i vanlig ordning. Och vem tror ni inte att är med i avsnittet om inte Paul Wesley? Jag som nästan hade kommit överens med tanken att det är länge kvar till januari och nästa nya avsnitt. Men det verkar inte som att universum vill tillåta mig att inte vara överdrivet fangirl:ig!

 

För att återkomma till något annat helt oväsentligt.
Man vet att man börjar bli gammal när Mongo-Fredde byter ut "Var har du killen då?" till "Var har du karln då?".. Det fick nämligen jag erfara idag.

Jag är trött idag och orkar därför inte göra någonting. Har suttit och tittat på massa intervjuér med Paul Wesley (han som spelar Stefan i TVD) och Nina Dobrev (hon som spelar Elena). Pallar inte att juluppehållet redan är igång. Det återkommer först i januari, alltså om två månader. Likadant är det för massa andra serier, så nu kommer jag säkert börja titta på några serier till(?).. Det brukar bli så när det är sådana här uppehåll. Funderar dock på att se de tio avsnitten av The Vampire Diaries en gång till. Bara för att det är så hjärta.

Okej. Annars då?
I fredags drog jag till Lakafors när jag slutade. Hade ett möte där som gick bra! Sedan blev det så att jag stannade kvar där över natten. Igår for vi till Strömbacka på morgonen. Det var öppet hus där, så jag passade på att visa Sofie (som förövrigt är brunett nu!) runt lite grand i skolan (hon går 7:an). Vi fikade i herrgårn och sen drog vi vidare till Louise. Efter ett litet tag tog vi bilen ut till Norra Pitholm för att gå en promenad med hundarna. Vi gick väl en timme eller något sådant och sen drog jag hem.

Hann nätt och jämnt kolla datorn snabbt samt göra mig klar innan Emma kom och hämtade upp mig innan vi skulle till Lisa. Vi åkte till Lisa, mös och lagade mat. När Karolina hade anslutit sig började vi dra oss mot bion. Vi såg 2012, vilket jag tyckte var "bra". Jag hade inte förväntat mig särskilt mycket av själva storyn, men specialeffekterna var jävligt snygga! Den var i alla fall sevärd. Efter bion åkte vi hem till mig och såg The Spirit, hade inte haft tillfälle att se den än - fastän jag har velat se den sedan den gick på bio. Men jag tyckte den var bra, synd bara att jag var så trött så att det var svårt att fokusera på den ibland.
Det var en trevlig kväll med brudarna! ♥

New Moon tyckte jag på något sätt var bättre än första, men samtidigt sämre. Dock så tycker ju jag att Twilight gick att se och man tyckte rentav att den var bra första gången man såg den. Andra gången så tänkte man bara på att ingenting vettigt händer egentligen. Man sitter bara och tittar på en lång.. Ja, vad egentligen?

Men någonting som aldrig slutat att briljera är The Vampire Diaries. Absolut min största seriecrush just nu (har många, men blir alltid helt knäpp efter jag har sett ett avsnitt). Såg nyss nya avsnittet och om det var sista inför jul vill jag dö. Eller nästan i alla fall, kommer i alla fall inte att kunna stå ut i all väntan.

Så där taggad är jag inför New Moon just nu!
(Mindre än fyra timmar kvar nu, wo wo!)

Jag är så galet avundsjuk på Agnes just nu.

Hon är nämligen och ser Alexisonfire och det har jag vetat ett tag. Men eftersom att det inte har varit ett band som jag har lyssnat mycket på så har jag som mest glatts å hennes vägnar. Men idag när jag pratade med henne i telefon sa hon att det var fler band som skulle spela.. "Jaha" tänkte jag och frågade Vilka då?. Sen kommer vi bort från ämnet och hon skickar sedan ett sms med banden istället. Banden var Four Year Strong, Anti-Flag och Ghost of a Thousand.

När vi var i London maj 2008 var vi på inomhusfestivalen Give it a Name. Vi hade främst farit dit för att vi ville se You me at six, men det som var bäst med hela festivalen var Four Year Strong's uppträdande. Det var en av de roligaste sakerna jag har varit med om och efter det har det varit ett av mina favoritband. Så när Agnes sa till mig "Du borde komma till Stockholm den artonde november och kolla på Alexis med mig", borde hon egentligen sagt "Du borde komma till Stockholm den artonde november och kolla på Alexis med mig. FYS spelar också!" Och jag skulle ha farit på en gång!

Four Year Strong brukar kallas 'the beard gang' för att alla medlemmar har skägg. ♥

Någonting som jag finner ganska komiskt är att enligt mitt stjärntecken, skytten, så ska jag leva för idrott. Jag ska älska sportsliga aktiviteter och vilja sporta varje dag. Och hur olikt låter inte det mig? Alltid när jag läser mitt horoskop skrattar jag alltid till lite grand inombords. För det som står låter aldrig som mig.

Från det ena till det andra. Igår tog jag världens myskväll. Tog en varm dusch, renbäddade sängen och la mig framför TV:n med Lulle. Så inatt har jag då verkligen sovit som en stock.

Visst är det likt? (otroligt gammal bild)

Hej bloggen! Ursäkta att jag har varit lite dålig på att uppdatera mig de senaste dagarna, men jag har ju faktiskt varit upptagen!! ;) Det är ju inte lätt att vara bloggerska alltid...

Haha, skämt å sido. Jag har varit i Lakafors i helgen, så jag har egentligen inget vettigt att skriva. Har varit ut på en skogspromenad, följt på Sofies ridlektion, sett Norrfjärden förlora mot Sundsvall samt sålt fika i halvlek - Min helg i sammanfattad version.

Annars bakade jag typ världens godaste kladdkaka igår ♥. Om jag hade haft vaniljglass hemma skulle allting ha tagit slut på ett smack! Nu tar den slut just nu istället. Men den kommer då definitivt göras om! (Agnes, det var typ en Camilla-kladdkaka!)
Och vet ni vad? Min katt är äntligen hemma igen! Det känns underbart, jag har saknat den tjockisen ett tag nu. Så nu har han sprungit omkring och busat hela morgonen. Han kände igen sig på en gång, så det var absolut inga problem. Det enda som jag inte har saknat är väl kattsandlådan.. Men tur som var är han ju utekatt så!

Som ni ser - ovärt inlägg gånger tusen. Men jag varnade er, nästan i alla fall.

Igår hann jag inte riktigt med allt som jag hade planerat in att göra. Egentligen var det bara att fixa till lite grand här hemma så att det inte ser ut som ett bombnedslag när jag kommer hem på söndag. Dock har jag ju lite tid över nu och innan jag åker senare i eftermiddag.

Så igår slutade jag klockan sju, kom hem och började kolla datorn då Agnes ringde. Pratade med henne i drygt en timme (om allt mellan himmel och jord, jag saknar den fisen). När vi la på kom jag ju på att klockan var nio och att Glee skulle börja på tv4. Eftersom att jag inte riktigt har haft tid att se den serien ännu så tänkte jag att det kunde vara en bra idé och kanske följa den på TV (för omväxlingens skull). Och jag älskade det! Ville se nästa avsnitt på en gång, så vet inte om jag kommer kunna hålla den där "följa på TV"-grejen.

Sen dök Emelie och Jenny upp, så det blev en härlig kväll. Trots att vi somnade ganska tidigt, men så är det när man är kvällströtta! De steg i alla fall upp kring sex imorse och tog bussen hem. Tycker synd om dem då jag åtminstonde kunde sova till åtta.

Ovärt inlägg, men har ingen inspiration just nu.

Det är allt för ofta som jag lever i dåtid och inte i nuet.
Det är flera gånger om dagen som jag kan komma på mig själv med att tänka "jag saknar..." och vilja återuppleva det. Men det jag egentligen borde vilja är ju att uppleva nya minnen. Minnen som jag sedan kommer att kunna sitta och tänka tillbaka på. Komma på nya fantastiska saker man kan göra, istället för att bara tänka enformigt och göra det man alltid gör. Man gör ju till och med samma saker när man ska vara nyskapande och göra någonting som skiljer sig från sin vardag.

Och varför är man så variationslös?
I alla fall jag brukar skylla på staden. Att det inte finns några möjligheter i Piteå. Om man ska göra någonting måste man ha pengar och det är inte alltid man har råd att lägga ut pengar på olika föreställningar med mera.
Men varför koncentrerar man sig på olika föreställningar eller arrangemang som finns i Piteå för det tillfället.

Varför gör man inte istället någonting som man faktiskt skulle kunna göra med de saker som finns hemma. Varför bygger man inte en stor koja i hela lägenhet och har fetaste övernattningen då alla ligger alldeles för trångt? Varför tar man inte några sopsäckar och knatar iväg till Strömlida för att åka ner för backen? Varför hittar man inte på "nya" recept när man bakar? Varför går man inte på upptäcktsfärder dit man inte gått förut? Varför drar man aldrig på den där roadtripen till haparanda (eller vilken annan stad som helst) som man har pratat om i flera månader? Varför gör man inte iordning en riktig picknickskorg eller en matsäck och gör en eld utomhus som man berättar kusliga historier runt?

Varför-meningarna kan fortsätta en bra bit till, men jag tror ni förstår poängen.

Och om ni tänker efter, vilka minnen är det egentligen som ni minns? Är det alla de kvällar som man har spenderat framför någon film med trevliga människor? Är det alla de gånger som man har gått på bio? Är det alla de gånger man har suttit på ett café med trevligt sällskap? Jag tror inte det. Visst, man kommer ihåg någon gång, men de som inte har utmärkt sig på något specifikt vis kommer man inte heller ihåg.

De minnen som jag kommer ihåg bäst är de spontana tillfällena. De gånger man har struntat i att ta direktbussen och istället tagit en annan väg. Vågat sig bryta sig lös från det mönster som vi är så vana att leva i. Det är de tillfällena som man alltid kommer komma ihåg.

Någonting som egentligen är ganska lustigt är att jag bara har levt med Internet hemma de senaste 3 åren. Eller rättare bestämt 3 år och 1 månad.

Jag loggade just in på min Bilddagbok som jag skapade den 14/10-06. Vad jag har för mig så skapade jag denna Bilddagbok dagen efter vi fick Internet. Så om 3 dagar har jag haft Internet i 3 år. Och helt ärligt förstår jag verkligen inte hur man kunde klara sig utan det. Det är så mycket i dagens samhälle som sammankopplas med en Internetanslutning utan att vi ens tänker på det. Det är ju bara naturligt för oss. Men om man jämför med hur det var för 10 år sedan, så är skillnaden enorm.

För 10 år sedan kunde det dimpa ner något brev i brevlådan ibland, man tittade i Telefonkatalogen om man ville veta ett nummer och man läste tidningen i pappersformat. Piteå Tidningen kostade 10 kr och Aftonbladet 8. Idag kostar PT 20 kr och Aftonbladet 10. Av det kan man dra slutsatsen att PT måste ha förlorat väldigt många läsare som köper tidningen på grund av den här utvecklingen. Vilket i sig verkligen inte är svårt att föreställa sig. Jag känner idag 2 stycken som prenumenerar på PT. När jag var mindre gjorde varenda vuxen det i min omkrets.

I dagens samhälle är dock inte PT det bästa sättet att få aktuella nyheter om vad som händer i ens närhet, utan nu är det Internet som vi vänder oss till. Och på Internet sprider sig, som bekant, allting väldigt snabbt. Så nu om man vill veta vad som händer lokalt och är aktuellt vänder man sig till PT:s hemsida, NSD:s hemsida, Norrbotten Kurirens hemsida osv. Det finns nästan inga begränsningar längre. Och även om man inte kände sig begränsad för 10 år sedan, så förstår man idag att man var det.

Därför kan jag inte föreställa mig hur jag kan ha levt utan Internet till jag var 15 (snart 16) år gammal. För mig excisterade bara Internet hemma hos kompisar där man såg de sitta och spela spel. Eller på stadsbiblioteket där man kunde låna en dator i en halvtimme. Så det var där, på Stadsbiblioteket som jag spenderade min lunarperiod och inte hemma i något flickrum. Det var på stadsbiblioteket jag skapade mig en hotmail-adress. Det var på stadsbiblioteket jag kunde lära mig om utvecklingen och på något sätt följa med i den.
För hemma hos oss. Nej, där satt man inte vid datorn. Där satt man och såg på tv4 för utbudet av TV-kanaler var tre - SVT1, SVT2 och tv4.

HELT SERIÖST.
Jag har sagt det förut men jag måste säga det igen. Jag älskar Hollywood Undead! Deras nya material är ♥. Tårarna rinner just nu, jag är så JÄVLA glad! Det finns ju en anledning till varför jag har lyssnat på dem i 3 år och fastän det känns som att man glömmer bort den ibland så kommer den jävligt tydligt fram när man lyssnar på den. Jag blir bara så jävla glad av dem! Det är helt otroligt.

Hollywood Undead - Dove & Grenade ♥

Ganska dåligt ljud, men åååh!

Idag följde jag med Karolina när hon piercade sig. Hon hade bokat tid på Anna Klippare så mötte upp henne samt Emma där utanför. Det hela börjar bra, Karro är som bara nervös (ovanligt heh, inte) och snart är hålet där (hon piercade sig i septum). Piercaren säger "Nu är det klart.. Jag ska bara he in piercingen.", så alla tre andas lättat ut och tänker "nej men, det gick ju snabbt".

Dock gick det hela inte lika snabbt som vi trodde.

Piercaren fick nämligen inte in piercingsmycket genom hålet. Det var först efter ett bra tag som piercingen gick igenom (på "sista" försöket) och då hade det hunnit rinna ganska mycket blod, hålet hade hunnit dra ihop sig en hel del och tårar hade runnit. Vi hade alla känt av ångesten, men lättnaden var stor när det till sist fungerade! Och vad gör väl historien bakom när resultatet är bra? Ingenting enligt mig, vill man vara fin får man lida pin, som det brukar heta.

Annars längtar jag till på tisdag då Hollywood Undead släpper sitt nya album. Det är inte så många nya tracks med, men det är många live-versioner av deras låtar från albumet Swan Songs. Men någon ny låt kommer man i alla fall att kunna njuta av! I och för sig var det ju inte så många låtar som var nya för mig heller när Swan Songs kom ut. Men så går det om man har lyssnat på ett band i tre år.

I'm joining, are you?!

Kom just på att det snart är dags för juluppehållen när det gäller serier. Eller snart och snart, Greek har redan påbörjat sitt lov fram till 25 januari. Och jag som trodde att det skulle gå minst två avsnitt till seriens uppehåll skulle komma. Greek är nämligen indelat i "kapitel", nästan som istället för säsonger. I alla fall brukar det gå ett kapitel (ungefär tio avsnitt) för att sedan bli uppehåll i nästan ett halvår innan nästa kapitel börjar visas. Det jag har sett nu har varit kapitel 5. Men jag antar att jag egentligen borde vara glad att uppehållet var så "kort" den här gången. Två och en halv månad är ju ingenting.. Host.

Alltså ibland borde jag verkligen vinna pris för världens smartaste.. Inte.

Denna morgon när mobilen ringde och det var dags för mig att stiga upp (eller så inte, men i alla fall dags att börja snooze:andet) så tröck jag av alarmet som vanligt. Sen kom jag på att jag glömde ställa om det (eftersom att min mobil är 4638765324 år gammal så har inte den snooze-funktionen), så som en tock börjar jag leta telefonen.

Börjar lyfta täckena och kuddarna. Kasta mig omkring i sängen. Leta febrilt bland alla kuddar/täcken/påsar som det ligger i soffan. Kollade flera gånger på soffbordet, där jag visste att den skulle ligga. Till slut kom jag fram till att den måste ha åkt under sängen, men för säkerhets skull tittade jag överallt en sista gång. Det var först då det slog mig att det var mörkt i rummet (det hade inte hunnit börja ljusna än) och att jag höll någonting i min ena hand som jag lyste med.

Ni kan ju gissa vad det var jag höll i min hand? Ja, just det. Min mobil.

Tänka sig. En gång har den faktiskt nästan varit så där fin.

Men det var ju några år sedan nu.

Igår skulle jag egentligen vara ambitiös och duktig när jag kom hem, jag skulle alltså äntligen ta itu med lägenheten. Dock ringde mamma och gav återbud, så då fick jag en anledning att chilla istället. Men eftersom att jag hade intalat mig själv att jag inte skulle ha någon tid över igår kväll hade jag ju vaknat onödigt tidigt och sett de serier som jag skulle se igår. Så istället satt jag i val och kval över vilken ny serie jag tänkte börja se. Jag ville inte börja se någon som det hade kommit ut allt för många avsnitt utav, utan hellre någon som hade börjat sändas nu i höst.

Till slut bestämde jag mig för Warehouse 13, som är en serie som tydligen ska vara mystisk. "Nice" tänkte jag och la mig till rätta för att börja se. Hann se inte ens 10 minuter innan jag sov som en stock. Och då var klockan halv åtta på kvällen.

Vaknade klockan fyra, låg avigt längst ner på sängen, med en sladd virrad runt kroppen och fortfarande med kläder på. Så gick och böt om, fixade till i sängen och somnade om. Sedan sov jag till halv tio. Skönt.

♥

Hade ställt klockan på fyra idag. Bara för att jag skulle kunna snooza en timme och ändå hinna se nyaste avsnittet av Greek också innan jag skulle iväg. Ska vara på Lernia om 55 minuter, så nu är det dags att göra sig klar! (Kommer vara så död senare idag..)

Tårsten, Emelie och jag. Examen '06. Det var det året som vi firade sommarlovets start med examensmiddag på Sunes. Jag kommer ihåg att de flesta av oss åt stripsmeny med smältost. ♥

Snodde den här bilden av Angelica från i fredags. ♥

Idag är den första november. Alltså starten på en ny månad. Och jag som tyckte att oktober just hade börjat?
I alla fall. Första november betyder att det nu är vinter på riktigt, att NaNoWriMo har satt igång (lycka till allihop!), att drygt är en månad kvar till min födelsedag samt julafton (man kan inte längre säga två månader, nu är det en månad plus några dagar kvar) och att jag måste börja tänka på att köpa julpynt.

Men för att jag ska kunna köpa julpynt måste jag först och främst fixa till i min lägenhet. Just nu går jag omkring i skor ändå fram till sängen och har skällt på Emelie så snabbt hon har glömt bort att ta på sig skorna när hon ska gå någonstans. För det är ju nämligen så att jag inte har dammsugit upp väggdammet än. Det är dock mitt projekt för dagen. Att jag inte har kommit igång än är en annan femma.
Det känns bara lite drygt att sätta igång att dammsuga upp de stora dammpölarna som ligger på golvet när jag bara har min rymdfarkost-dammsugare från 70/80-talet. Ni vet vad jag menar för någon, typ den första dammsugaren som någonsin gjordes. Och den dammsuger inte precis bra, så det känns ändå som att hälften av allt damm fortfarande kommer ligga kvar där det ligger nu. Plus att om jag ska gå och dra omkring den runt min "ö" av möbler kommer slangen att lossna tusen gånger om, så till sist kommer jag att vara så less så att jag kommer att gå omkring och bära på den istället. Vilket, kan jag tala om för er, inte är bra för min rygg och definitivt inte min nackspärr som jag åkte på igår (vilken har lindrats till idag, igår kunde jag knappt röra mig när det var som värst). Så ni kan ju se hur taggad jag känner mig på att börja dammsuga (inte alls vill säga).

Att börja möblera är en helt annan sak. Det skulle jag kunna börja med nu på en gång. Om det nu inte var för dammet så klart. Varför kunde jag inte ha fått en vanlig dammsugare av morfar istället för det här gamla kadavret. Eller kadavret är fel uttryckt, den är ju trots allt inte död (än), men den går då på sina krafter så vi kör nog på åldringen istället.

(På tal om något helt annat. Jag älskar verkligen att jag har liten text. Så när jag ändå skriver relativt mycket för en gångs skull ser det precis lika mycket ut som det alltid gör. Det är som att jag inte kan skriva ihop ett långt inlägg. Så någon gång ska jag fan i mig skriva det "längsta inlägget någonsin" och se om det blev något längre för det. Jag tvivlar nästan på det. Det är som att jag har en magisk gräns för hur långa mina inlägg får bli. Mystiskt.)