what you need to know

1. Jag föddes 6 veckor för tidigt i Boden. Mormor trodde först att jag var pojke. Det var först två veckor senare, på nyårsafton, som jag fick se något annat än sjukhusväggarna för första gången.
2. Jag trycker upp blod i mina fingrar och tår varje morgon innan jag kan använda dem. I och för sig så fortsätter jag och gör det resten av dagen också. För att hålla blodet där, om man säger så.
3. Jag gillar siffror. Jag kan inte titta på en digital klocka utan att min hjärna automatiskt gör en snabb sammanställning av vad siffrorna visar. Till exempel nu är kl 22.30. 30-22=8/2=4x5,5=22 osv. Det måste alltså finnas en koppling, någon logik, bakom siffrorna som visas för att min hjärna ska vara nöjd.
4. Jag har inte satt upp en endaste grej på väggarna sen jag flyttade hit (snart nio månader sen). Mina ursäkter är många, men de jag använder mig mest utav är att jag vill flytta från Piteå (mest för att övertala mig själv om att det faktiskt kommer att bli) och att jag vill tapetsera om. Egentligen är det så att jag är rädd för att få böter när jag flyttar för att jag har förstört väggarna. Inte för att jag vet hur jag ens kan ha den tanken, då mina väggar redan är så förstörda som de kan bli.
5. Jag hatar tanken på att bli vuxen. Det är nog därför jag spenderar den mesta av min lediga tid med att se serier, spela tvspel eller försöka lära mig alla svaren till Barn Geni utantill (frågorna som handlar om 90-tals idrottare och gamla barnserier är inte så lätta som man kan tro).
6. När jag var mindre missade jag knappt en dag av skolan. En av de få dagarna som jag faktiskt missade under högstadiet var jag i Luleå och tog bort tre födelsemärken. Ett på ögonlocket, ett i armhålan och ett under bröstet. Det enda som gett ett ärr är det under bröstet och tur är väl det. Skulle inte vilja gå omkring med ett stort ärr på mitt ögonlock.
7. Jag döpte min gamla katt, Zack, efter en som jag tyckte om som var med i första säsongen av amerikanska Paradise Hotel. På den tiden tyckte jag Zack var både snygg, cool och rolig. Men jag skulle kanske inte säga samma sak om honom idag. Alltså nu menar jag Zack i PH och inte katten.
8. Jag gillar att komma på nya idéer och det är nästan varje dag som jag blir sugen på att börja skriva en bok som jag tycker är helt perfekt i min skalle. Sen att jag hinner skriva ett halvt a4 innan jag blir less är för mig en bedrift. För suget försvinner oftast lika snabbt som det kom.
9. Om vi fortsätter i linje med föregående punkt så kan jag säga att jag nästan har skrivit klart en barnbok som handlar om en hund. Denna hund hette Doggy om jag inte minns helt fel. Det här var på den tiden som jag hade en dator med Windows 95 och inget Internet. Det jag underhöll mig med när jag väl slog på datorn var att skriva eller spela patiens. Vet inte hur många faktasidor jag kunde få ihop om skogsharar, bara för skojs skull.
10. Jag älskar att bygga pussel. Jag kan bygga pussel, efter pussel, efter pussel utan att bli less. De flesta pusslen har jag byggt minst tre gånger. Om någon lägger en bit på ett pussel som jag håller på med låtsas jag bli glad för dens skull, men river det partiet när personen har åkt hem och bygger om det själv igen. Jag höll på att skriva att det har varit så här så länge jag kan minnas. Men jag kommer så väl ihåg första gången jag la mitt första 500-bitars. Det tog mig säkert en vecka att bli klar. Samma pussel skulle idag ta mig några timmar. Mycket hinner förändras sedan man var i den åldern. Ty, jag var ju bara 9-10år.

Sitter på jobbet just nu och tänkte att jag skulle fördriva lite tid när jag kom på att jag har glömt dela med mig utav den fantastiska nyheten (någonstans som inte är twitter det vill säga).

Den åttonde december tjugohundranio var en av de värsta dagarna i mitt liv. Och jag kommer fortfarande ihåg det som att det vore igår. Det var då som jag precis hade gjort mig klar för att åka till jobbet (på den tiden som jag fortfarande jobbade på silverbutiken) som det ringde på min telefon. På displayen stod det "Mamma" och jag kände egentligen inte för att svara då jag redan var lite irriterad på henne. Men jag svarade i alla fall och använde kortare ton än vanligt.

Det hon hade att säga skulle chocka mig så hårt och rasera hela den värld som jag kände den.

Det var den dagen som testerna började. Alla provresultat som skulle visa om det var vi som målade upp ett scenario eller om vi skulle få alla våra farhågor besvarade. Det var den dagen som tusen frågor slog ett frö i våra hjärnor. Det var den dagen som helvetet började.

Min då 14-årige lillebror misstänktes ha en tumör i hjärnan. Några dagar senare var det bekräftat att han hade en tumör som var 4cm i diametern i lillahjärnan (som hade sin rot mot hjärnstammen) och efter ytterligare några dagar fick vi veta att den var elakartad. Efter ytterligare en tid fick vi veta att det var cancer som det rörde sig om.

Nu kan alla räkna ut vad den fantastiska nyheten är?
Efter nästan ett och ett halvt år fullspäckat med operationer, cellgiftsbehandlingar, otaliga strålningar (han strålades under en 8-veckors period 2 gånger per dag) och icke att förglömma alla sjukhusvistelser(!) så är behandligen äntligen slut. Det enda som återstår nu är rehablitering, men i övrigt så är han friskförklarad. Tumören är borta - likaså metastaserna i ryggraden och inga fler sjukhusvistelser är inplanerade på ett bra tag.

Han går om en månad ut nian och börjar gymnasiet till hösten. Han har inte behövt läsa om någon årskurs, utan han har kämpat på för att få gå ut med sina kompisar. Och ni kan ju bara gissa om jag är stolt över honom.

Kände att det var dags för en liten update.

Bild från igår. Näringsdryck ♥

Hittade just precis den här bilden på Linas bilddagbok från innan vi åke.
Lagom tagg var jag!