what you need to know

Tänkte bara börja med att säga att jag hatar när Agnes får mig att lyssna på musik. Jag kan fan inte sluta då.

Annars då? Jag har tagit fram en adidasbag som jag har tänkt packa i för omväxlings skull. Tyckte att det var lika bra att ta fram den redan nu bara för att titta så att den är hel och så där. Det stod mellan det eller att rensa min garderob. Så ni förstår ju vilket dilemma jag var i.

Emelie har dessutom hunnit åka hem, ringa några gånger, komma och åkt hem igen. Och jag har hunnit med en städning (tre gånger på åtta dagar, mormorvarning snart).

Där har ni min dag kort och sagt. Typ allt vettigt som har hänt i den. Kan ju tillägga att jag har sett några avsnitt av diverse serier idag, men det gör jag varje dag så det känns inte så intressant att skriva.

Så där ja. Då har jag äntligen tagit tag i det där med last.fm.

Ska egentligen ta bort den, men är verkligen inte taggad att sitta och hålla på med min design. Men stod ändå inte heller ut med att det skulle stå att jag inte har lyssnat på musik på 62 dagar. Så nu är i alla fall det åtgärdat.

Har äntligen min Emelie hemma hos mig igen. Var över en och en halv vecka sedan vi sågs så det är verkligen på tiden. Så de senaste timmarna har gått till att uppdatera varandra vad som har hänt i våra liv sedan sist. Och det är vad vi kommer att fortsätta med resten av kvällen också.

♥

Jag ska sluta tjata om det här nu, men som ni vet åker jag till huvudstaden om en vecka. Ni vet också att det blir första gången i mitt liv. Vad ni inte vet däremot är att det verkar som att jag kommer att återvända dit redan i mitten av december. Ingenting är bestämt än, men jag måste ju säga att det mest troligt lutar åt det hållet.

Det är faktiskt så att min lillebror har blivit nominerad till Min Stora Dag. En organisation som försöker uppfylla sjuka barns önskningar. Okej, André har verkligen inte den coolaste önskningen (om det hade varit jag så skulle jag ha hoppat fallskärm, rest till New York eller något), men han vill i alla fall åka till Stockholm och se Idol-finalen i Globen. Utöver det vill han också träffa juryn (har länge misstänkt att han vill bli som Anders Bagge).

Så som ni förstår så verkar inte den här önskningen så svår att uppfylla. Dock är det osäkert hur många i sällskapet han kommer att få ta med. Men man kan ju i alla fall hoppas att det kommer att finnas en plats över för mig.

Kom ihåg att ingenting är bestämt eller någonting än. Men för Andrés skull så hoppas jag verkligen att det blir av.

Har typ inga bilder på den här datorn. Men kände att det behövdes en fin en här.

Är det bara jag eller visst blir man riktigt sugen på städa?

Alltså.

Antingen håller jag på att bli galen eller så är jag supergirl without knowing it. Sedan jag kom hem för en vecka sedan så har jag flera gånger om dagen hört en telefon vibrera. Först trodde jag bara att jag inbillade mig det, för varenda gång har jag trott att det har varit min som har låtit (fastän den inte ens har varit på ljudlös). När jag insåg att det inte var min telefon som lät började jag leta runt i soffan och i sängen. Som väntat var det ingen telefon liggandes där, så till slut var jag tvungen att inse att det är min grannes telefon som låter.

Och nu återkommer vi till varför jag tror att jag är stålkvinnan. För min hörsel måste uppenbart ha förbättrats? Alltså jag menar, jag kan till och med höra när personen vars telefon som ringer, ignorerar eller svarar. Alltså när den trycker på knappen! Oväsentliga ting såsom samtalen hör jag däremot inte.

I'm gonna end up as a maniac or supergirl when this is over. I'm sure of it. För det måste ju vara inbillning.. Eller övernaturliga krafter. Jag hoppas på det senare.

Ja just ja. Tänkte egentligen säga att jag har haft en spindel boende på taket i mitt badrum senaste veckan. Så nu när jag har legat i badet har jag legat och tittat på den hela tiden. Då märker jag att den jävla krabaten börjar spinna ett nät!

Min första instinkt är att dränka fanskapet, det enda problemet är att det är svårt att dränka någonting som är högt upp på grund av någonting som kallas tyngdkraft. Men då kollade jag istället runt och insåg till min lycka att jag hade en alldeles fin och lång skurkäpp hängandes i badrummet.

För att undvika att någon djurvän (...spindelvän?) ska bli vansinnig nu så säger vi bara att jag begravde den fint i toalettstolen.

Nu har jag legat i badet i över en timme. Och det verkar som att min plan med det har lyckats. Ville att min hud skulle sluta flagna så därför tänkte jag att ett bad och sen skrubb kunde fungera bra. Det gjorde det också, förutom att jag nu flagnar överallt där jag inte förut har gjort det. Så då fick jag idéen att jag skulle ta lite babyolja och smörja in mig med..

Visst fungerade det bra, men nu fastnar jag bara i allt och är klibbigast i världen. Längtar inte till jag ska dra på mig ett par brallor. För om jag tog på mig ett par shorts (som jag egentligen vill) så skulle folk kolla skumt på mig nu när jag ska cykla till ica och köpa en Loka. I-landsproblem är allt jag har att säga.

Om åtta dagar åker jag till Stockholm. Men det har jag redan sagt. Dock tycker jag att det är skumt att jag är mer nervös nu än vad jag har varit både när jag åkte till Turkiet och Cypern i år. Jag har vid dessa tillfällen varit nästan helt lugn och samlad. Nu känns det däremot som att jag ska misslyckas med allt.

Jag vet vad det är som gör mig nervös. För det första är det de här självhjälp-apparaterna, jag kommer inte ha någon aning om vad man ska göra? Alltså jag menar när man ska checka in.. För det andra så är jag ju helt själv! Jag ska flyga själv för första gången sedan jag var fem-sex år. Därför måste jag ju kunna sådant som självhjälpen när jag kommer där på Kallax. För jag har ingen att fråga om hjälp.

På vägen hem känns det säkrare. Då har jag ju redan flygit ett håll plus att då kommer Agnes att finnas med mig på flygplatsen. Och hon om någon vet hur man gör sådant. För hon har ju alltid rest fram och tillbaka till Stockholm. Det har ju däremot inte jag..

Ingen kan få till en bättre grisnäsa än jag! *stolt*

 

Egentligen hade jag tänkt skicka bilder till Agnes på hur mycket mina ben flagnar (seriöst, det ser ut som att jag har spillt mjöl på dem), men som ni kan ana efter att ha sett första bilden så spårade det iväg för mig en aning. På andra bilden har ni i alla fall den bild jag lyckades bäst med... Ser ni inte alla lösa hudflagor? Inte? Skit i det då! Om man har lite fantasi så kan man faktiskt se hur allt som glittrar faktiskt är mjölet. Eller så intalar jag mig det eftersom att jag vet att det är så... Vem vet, inte jag heheheheh.

Nej, jag är på konstigt humör ikväll och har sämst humor också. (För jag menar, varför skulle Agnes ens vilja ha bilder på mina flagnade ben? Jag skulle inte vilja ha sådana bilder.. Som sagt, knas.) Har umgåtts med Camilla idag. Och jag har pratat av mig om allt och ingenting. Kommer typ ihåg två ord som jag har sagt, resten är som borta i det tomma intet. Måste ha pratat utan att ha tänkt alltså. Men ilbland kan det vara skönt att prata av sig.

Okej, inte blir det att vara hemma länge den här gången heller.

Har redan hunnit boka en resa till Stockholm om två veckor. Ska alltså äntligen ta mig i nackskinnet och besöka Agnes. Och inte bara i någon dag utan i en hel vecka! Vet inte hur jag kommer att orka med mitt liv när jag har lite pengar igen. Att sitta fast i Piteå kommer att suga. Men aja, man får väl passa på medan man kan.

Sitter för tillfället och väntar på Jossan. Hon sa för en timme sen att hon skulle fara på en kvart. Så hon borde alltså vara här snart, right?

Igår kväll kom jag äntligen hem till min lägenhet. Och jag ska inte ljuga och säga att det inte var skönt. Så idag har jag hunnit dona lite. Dammsuga lite snabbt och duscha i min egna dusch! Dammtorkat lite grand (varför hinner det samlas så mycket damm på tre veckor?) och packat upp liiiiiite grand ur väskorna. Resväskan ligger dock där och väntar på mig. Ska nog orka ta itu med det senare idag. Hoppas jag.

Aja, äppelkaka står i alla fall på schemat idag. Och möjligtvis en runda på staden också. Annars får vi se vad dagen har att bjuda på.

Och som de flesta vet är jag hemma nu.

Det var härligt att komma bort ett tag. Fastän hemlängtan tog tag i en där i slutet. Vi har haft bra väder varje dag och riktigt jävla varmt. Det har varit stranden eller poolen som har gällt varje dag. För att vi oftast skulle sluta kvällen med en öl (cola för min del) på den engelska puben som blev vårt ställe där. Ställen som Grabbarna Grus kändes bara.. För överdrivet. Lite för färgstarkt för vår smak.

Jag kommer nog inte att återvända till Cypern då jag föredrar lite billigare ställen. Havet var dock underbart. Finare vatten har jag nog aldrig badat i. Men det är inte heller tillräckligt för att få mig att betala lika mycket pengar igen för att åka dit. Fint var det, men en gång räcker. Dessutom så är jag en sådan person som vill upptäcka världen. Och upptäcka världen gör man inte om man återkommer till samma ställen hela tiden. Så nästa gång får det bli något annat.

Har tyvärr inga bilder att lägga upp för tillfället. Kameran är hemma i min lägenhet medan jag själv befinner mig sex kilometer därifrån i min familjs lägenhet. Så bilder får komma upp någon annan dag. Inte för att de finns mycket av dem dock, så dålig som jag har varit på att ta foton i Ayia Napa. Men någon borde gå att lägga upp.