Dag 9 – Bild på mig och min bästa vän (edit. mina bästa vänner)
Dag 8 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade
Jag har för vana att dra mig undan.
Jag tycker om att vara ensam och jag tycker om att kunna resonera mina tankar med mig själv. Men ibland undrar jag om det kanske skulle ha varit bättre om jag inte var mer öppen av mig. Om jag hade som vana att jag ringde till någon och pratade ut.
Det är klart att jag gör det i dagens läge också, men inte direkt jag har en liten småsak som irriterar/oroar mig. Som sagt, så är detta något som jag ibland vill. Inte alltid, men då och då. Att inte ha för vana att vara en ensamvarg, fastän det faller sig rätt i mina skor.
Jag tycker om att vara ensam och jag tycker om att kunna resonera mina tankar med mig själv. Men ibland undrar jag om det kanske skulle ha varit bättre om jag inte var mer öppen av mig. Om jag hade som vana att jag ringde till någon och pratade ut.
Det är klart att jag gör det i dagens läge också, men inte direkt jag har en liten småsak som irriterar/oroar mig. Som sagt, så är detta något som jag ibland vill. Inte alltid, men då och då. Att inte ha för vana att vara en ensamvarg, fastän det faller sig rätt i mina skor.
Dag 7 – Vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon
Så klart skulle jag investera en del av pengarna, 1 miljon räcker inte långt i dagens samhälle. Skulle även ta mig själv i kragen och verkligen ta körkortet. Skulle nog köpa mig en bil också, fast inte någon dyr en. Sen så skulle jag så klart resa och resa och resa. Skulle köpa en blueray-spelare också (ps3 menar jag med det) och nytt surroundsystem. Skulle nog unna mig en liten tripp till ikea också för att hitta någon bra (bättre) byrå än min köpmannadisk.
Skulle nog också skänka en summa (ovisst hur stor, beror på hur mycket jag känner att jag kan klara mig utan) till Barncancerfonden.
Skulle nog också skänka en summa (ovisst hur stor, beror på hur mycket jag känner att jag kan klara mig utan) till Barncancerfonden.
Dag 6 – Typ av killar jag faller för
Att bli kär, förälskelse, att falla för någon.
Jag har än aldrig upplevt den här mytomspunna känslan. Så därför har jag också svårt att säga vilken typ jag faller då jag inte har fallit för någon hittills.
Om vi tänker hur min drömkille ska se ut istället så ska han ha humor, ha hjärtat på rätt plats, vara charmig och se bra ut. Alla de vanliga kriterierna alltså.
Jag har än aldrig upplevt den här mytomspunna känslan. Så därför har jag också svårt att säga vilken typ jag faller då jag inte har fallit för någon hittills.
Om vi tänker hur min drömkille ska se ut istället så ska han ha humor, ha hjärtat på rätt plats, vara charmig och se bra ut. Alla de vanliga kriterierna alltså.
Dag 5 – Någonting jag vill ha mer än nåt annat just nu
Vetskap.
Jag vill ha svar och jag vill slippa denna oro.
Mest av allt vill jag att mina farhågor inte ska besannas. Om de gör det vet jag inte vad jag tar mig till. Jag har lovat mig själv att vara stark för hans skull, men om det blir värre så vet jag att jag inte kommer att kunna hålla det löftet. Jag bryts ner av själva tanken.
Tur att jag har haft självdiciplinen under kontroll den här veckan. Annars skulle jag nog vara ett ännu större trainwreck än vad jag redan är nu.
Jag vill ha svar och jag vill slippa denna oro.
Mest av allt vill jag att mina farhågor inte ska besannas. Om de gör det vet jag inte vad jag tar mig till. Jag har lovat mig själv att vara stark för hans skull, men om det blir värre så vet jag att jag inte kommer att kunna hålla det löftet. Jag bryts ner av själva tanken.
Tur att jag har haft självdiciplinen under kontroll den här veckan. Annars skulle jag nog vara ett ännu större trainwreck än vad jag redan är nu.
Dag 4 – Mina mål/drömmar/önskningar
Vad jag vill åstadkomma här i livet är svårt att säga. Men det jag vet är att jag vill upptäcka så mycket som möjligt. Jag vill resa runt i jordens alla hörn för att se både gott och ont.
För att kunna göra detta måste jag ha pengar eller ett jobb som gör att jag får resa runt i världen. Vilket av alternativen har jag inte bestämt mig för än, men det kommer väl tiden att utvisa.
För att kunna göra detta måste jag ha pengar eller ett jobb som gör att jag får resa runt i världen. Vilket av alternativen har jag inte bestämt mig för än, men det kommer väl tiden att utvisa.
Dag 3 – Min favorit årstid och varför
Sena våren.
Visst, jag älskar sommaren. Det gör dock inte så att den slår våren. För när våren kommer så kommer även glädjen tillbaka. Man hör och ser snön smälta bort. Varje dag kan man se de fantastiska framstegen då man ser gräsmattan och asfalten komma fram mer och mer. Första stegen på asfalt efter en vinglig vinter på en isbana är obeskrivbara. Man ser knopparna på träden komma fram. Det enda man vill är att vara ute och njuta av den efterlängtade solen och värmen. Man får tillbaka livsglädjen och ser framemot livet och dess utmaningar. Det känns som att man är ostoppbar och har hela världens framför ens fötter. Man ser bara möjligheter och inga negativiteter.
Ja, våren. Det är grejer det.
Visst, jag älskar sommaren. Det gör dock inte så att den slår våren. För när våren kommer så kommer även glädjen tillbaka. Man hör och ser snön smälta bort. Varje dag kan man se de fantastiska framstegen då man ser gräsmattan och asfalten komma fram mer och mer. Första stegen på asfalt efter en vinglig vinter på en isbana är obeskrivbara. Man ser knopparna på träden komma fram. Det enda man vill är att vara ute och njuta av den efterlängtade solen och värmen. Man får tillbaka livsglädjen och ser framemot livet och dess utmaningar. Det känns som att man är ostoppbar och har hela världens framför ens fötter. Man ser bara möjligheter och inga negativiteter.
Ja, våren. Det är grejer det.
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu
Jag vill träffa Agnes.
Jag vill att hon ska komma till Piteå, till min lägenhet som hon inte ens har sett.
Jag vill att vi ska spela lejda Wii-spel och skratta åt dem tillsammans.
Jag vill att vi ska mobba Lulle tills han ger upp och lämnar oss.
Jag vill äta äntligen subs och jag vill att Agnes ska vara här.
Jag tror att alla förstår att jag saknar Agnes och att hon därmed är den person som jag vill träffa just nu.
Jag vill att hon ska komma till Piteå, till min lägenhet som hon inte ens har sett.
Jag vill att vi ska spela lejda Wii-spel och skratta åt dem tillsammans.
Jag vill att vi ska mobba Lulle tills han ger upp och lämnar oss.
Jag vill äta äntligen subs och jag vill att Agnes ska vara här.
Jag tror att alla förstår att jag saknar Agnes och att hon därmed är den person som jag vill träffa just nu.
Dag 1 - 10 fakta om mig
- Jag föddes 6 veckor för tidigt i Boden. Mormor trodde först att jag var pojke. Det var först två veckor senare, på nyårsafton, som jag fick se något annat än sjukhusväggarna för första gången.
- Jag trycker upp blod i mina fingrar och tår varje morgon innan jag kan använda dem. I och för sig så fortsätter jag och gör det resten av dagen också. För att hålla blodet där, om man säger så.
- Jag gillar siffror. Jag kan inte titta på en digital klocka utan att min hjärna automatiskt gör en snabb sammanställning av vad siffrorna visar. Till exempel nu är kl 22.30. 30-22=8/2=4x5,5=22 osv. Det måste alltså finnas en koppling, någon logik, bakom siffrorna som visas för att min hjärna ska vara nöjd.
- Jag har inte satt upp en endaste grej på väggarna sen jag flyttade hit (snart nio månader sen). Mina ursäkter är många, men de jag använder mig mest utav är att jag vill flytta från Piteå (mest för att övertala mig själv om att det faktiskt kommer att bli) och att jag vill tapetsera om. Egentligen är det så att jag är rädd för att få böter när jag flyttar för att jag har förstört väggarna. Inte för att jag vet hur jag ens kan ha den tanken, då mina väggar redan är så förstörda som de kan bli.
- Jag hatar tanken på att bli vuxen. Det är nog därför jag spenderar den mesta av min lediga tid med att se serier, spela tvspel eller försöka lära mig alla svaren till Barn Geni utantill (frågorna som handlar om 90-tals idrottare och gamla barnserier är inte så lätta som man kan tro).
- När jag var mindre missade jag knappt en dag av skolan. En av de få dagarna som jag faktiskt missade under högstadiet var jag i Luleå och tog bort tre födelsemärken. Ett på ögonlocket, ett i armhålan och ett under bröstet. Det enda som gett ett ärr är det under bröstet och tur är väl det. Skulle inte vilja gå omkring med ett stort ärr på mitt ögonlock.
- Jag döpte min gamla katt, Zack, efter en som jag tyckte om som var med i första säsongen av amerikanska Paradise Hotel. På den tiden tyckte jag Zack var både snygg, cool och rolig. Men jag skulle kanske inte säga samma sak om honom idag. Alltså nu menar jag Zack i PH och inte katten.
- Jag gillar att komma på nya idéer och det är nästan varje dag som jag blir sugen på att börja skriva en bok som jag tycker är helt perfekt i min skalle. Sen att jag hinner skriva ett halvt a4 innan jag blir less är för mig en bedrift. För suget försvinner oftast lika snabbt som det kom.
- Om vi fortsätter i linje med föregående punkt så kan jag säga att jag nästan har skrivit klart en barnbok som handlar om en hund. Denna hund hette Doggy om jag inte minns helt fel. Det här var på den tiden som jag hade en dator med Windows 95 och inget Internet. Det jag underhöll mig med när jag väl slog på datorn var att skriva eller spela patiens. Vet inte hur många faktasidor jag kunde få ihop om skogsharar, bara för skojs skull.
- Jag älskar att bygga pussel. Jag kan bygga pussel, efter pussel, efter pussel utan att bli less. De flesta pusslen har jag byggt minst tre gånger. Om någon lägger en bit på ett pussel som jag håller på med låtsas jag bli glad för dens skull, men river det partiet när personen har åkt hem och bygger om det själv igen. Jag höll på att skriva att det har varit så här så länge jag kan minnas. Men jag kommer så väl ihåg första gången jag la mitt första 500-bitars. Det tog mig säkert en vecka att bli klar. Samma pussel skulle idag ta mig några timmar. Mycket hinner förändras sedan man var i den åldern. Ty, jag var ju bara 9-10år.
Jag följer strömmen
Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
Dag 3 – Min favorit årstid och varför.
Dag 4 – Mina mål/drömmar/önskningar.
Dag 5 – Någonting jag vill ha mer än nåt annat just nu.
Dag 6 – Typ av killar jag faller för.
Dag 7 – Vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon.
Dag 8 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 9 – Bild på mig och min bästa vän.
Dag 10 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig.
Dag 11 – Någonting jag oroar mig för.
Dag 12 – En bild på ett ställe jag vart på.
Dag 13 – Mitt drömbröllop.
Dag 14 – En bild på mig själv för ett år sen.
Dag 15 – Någonting jag ångrar.
Dag 16 – Innehållet i min väska.
Dag 17 – En person jag vill byta liv med för en dag – och varför.
Dag 18 – Vad jag åt idag.
Dag 19 – En bild på det jag köpte senast.
Dag 20 – Min favorit film.
Dag 21 – En bild på mig själv som är tagen utav någon annan.
Dag 22 – Min reaktion när jag ser mig själv i spegeln.
Dag 23 – En låt som får mig att gråta.
Dag 24 – Mitt favoritprogram – och varför.
Dag 25 – Min kärlek.
Tänkte köra denna lista. Det enda är att jag inte orkar skriva en sak varje dag. Så de överstrykna är de jag skiter i att göra (i princip allt som har med bilder att göra, slutade ta kort för några år sen nu). Sen kommer nog de flesta komma upp ikväll. För jag vet aldrig om jag är taggad på att skriva om en vecka eller så. Så det bästa är om det blir gjort nu när jag känner för det. Here we go (med marios röst)!
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
Dag 3 – Min favorit årstid och varför.
Dag 4 – Mina mål/drömmar/önskningar.
Dag 5 – Någonting jag vill ha mer än nåt annat just nu.
Dag 6 – Typ av killar jag faller för.
Dag 7 – Vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon.
Dag 8 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 9 – Bild på mig och min bästa vän.
Dag 10 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig.
Dag 11 – Någonting jag oroar mig för.
Dag 12 – En bild på ett ställe jag vart på.
Dag 13 – Mitt drömbröllop.
Dag 14 – En bild på mig själv för ett år sen.
Dag 15 – Någonting jag ångrar.
Dag 16 – Innehållet i min väska.
Dag 17 – En person jag vill byta liv med för en dag – och varför.
Dag 18 – Vad jag åt idag.
Dag 19 – En bild på det jag köpte senast.
Dag 20 – Min favorit film.
Dag 21 – En bild på mig själv som är tagen utav någon annan.
Dag 22 – Min reaktion när jag ser mig själv i spegeln.
Dag 23 – En låt som får mig att gråta.
Dag 24 – Mitt favoritprogram – och varför.
Dag 25 – Min kärlek.
Tänkte köra denna lista. Det enda är att jag inte orkar skriva en sak varje dag. Så de överstrykna är de jag skiter i att göra (i princip allt som har med bilder att göra, slutade ta kort för några år sen nu). Sen kommer nog de flesta komma upp ikväll. För jag vet aldrig om jag är taggad på att skriva om en vecka eller så. Så det bästa är om det blir gjort nu när jag känner för det. Here we go (med marios röst)!
Falluckan
Det känns som att jag står på en fallucka.
En fallucka som när som helst kan öppnas så att jag faller handlöst ner till helvetet.
Så snabbt som jag får en lugn stund så börjar jag skaka och jag kan inget göra för att förhindra det. Paniken i mitt bröst gör sig påmind på en gång och om jag kunde så skulle jag fly denna grymma verklighet.
Aldrig.
Aldrig någonsin får jag njuta av livet utan motgångarna tätt inpå. Det var nästan som att jag väntade mig att något skulle hända nu. Något som skulle försöka bryta ner mig. Men jag ska inte låta det lyckas. Jag ska vara stark och modig.
För din skull.
En fallucka som när som helst kan öppnas så att jag faller handlöst ner till helvetet.
Så snabbt som jag får en lugn stund så börjar jag skaka och jag kan inget göra för att förhindra det. Paniken i mitt bröst gör sig påmind på en gång och om jag kunde så skulle jag fly denna grymma verklighet.
Aldrig.
Aldrig någonsin får jag njuta av livet utan motgångarna tätt inpå. Det var nästan som att jag väntade mig att något skulle hända nu. Något som skulle försöka bryta ner mig. Men jag ska inte låta det lyckas. Jag ska vara stark och modig.
För din skull.
Lost i mitt hjärta
Alltså.
Jag måste bara få ur mig det här någonstans och då kändes bloggen som ett bra alternativ.
Som några av er säkert redan vet så är Lost en av mina favoritserier genom alla tider. För att vara helt ärlig så var det min första riktiga serieförälskelse. De tre första säsongerna följde jag slaviskt på tvn och köpte boxarna till de första två säsongerna samma dag som de släpptes. Fjärde var den första säsongen som jag såg på datorn.
Detta var ungefär den tiden då jag först började se serier på datorn. I och med det var inte min engelska verkligen inte det den är idag. Det var också på den tiden som jag fortfarande tyckte det var roligt med msn och att prata med folk online. Kardimumman av det hela blev alltså att jag förstod knappt hälften av vad som hände, då jag inte hade språkkunskaperna som krävdes samt att jag inte till fullo kunde koncentrera mig. Detta och det faktum att fjärde säsongen kändes ganska spårad gjorde att jag tappade mitt intresse till Lost.
Och jag kan lova er, det var ingen känsla som jag välkomnade med öppna armar. Därför lovade jag mig själv att den femte säsongen skulle få den kärlek som den förtjänade. Därför skulle jag också spara ihop hela säsongen och ha ett Lostmarathon så fanet i mig skulle få leva ut till dess begränsningar.
Tiden gick och det kom nya avsnitt. I slutet av säsongen framgick det att nästa säsong skulle bli den sista. Det var då man skulle få svaret på alla frågor. Och där satt jag med tårar i ögonen. Om jag såg säsong fem nu, så skulle jag ju nästan inte ha något kvar att vänta på. Så därför blev valet enkelt då jag valde att vänta till alla avsnitt hade kommit ut.
Nu kommer vi till nästa dilemma. När väl sista avsnittet kom ut så kunde jag fortfarande inte sätta mig och se det. Jag skyllde fortfarande på att "serien har spårat, orkar inte, jag ska", men om sanningen ska fram så hade jag en sådan enorm seperationsångest. Det är aldrig lätt att säga hejdå till sin första kärlek och jag visste uppriktigt sagt inte om jag var redo på det.
Det var först idag, flera år senare som jag har vågat mig på att se första avsnittet i säsong fem. Redan första minuten satt jag som förtrollad och hela dagen har jag längtat tills jag ska kunna se nästa fyrtio minuter av paradiset. Visst, jag känner mig fortfarande inte redo att säga hejdå till Lost för gott. Men varför ska jag inte låta mig själv se det underbara så långt det går? Jag känner mig tillräckligt mogen för att kunna brytas ner efter slutet har kommit.
Att det börjar nya serier snart så som Alcatraz, Person of Interest och Terra Nova kommer nog att lindra min heartache lite grand i alla fall. (En liten notis är att J.J. Abrams är med bakom både Alcatraz och Person of Interest, så man har rätt att ha höga förväntningar på dem.)
Jag måste bara få ur mig det här någonstans och då kändes bloggen som ett bra alternativ.
Som några av er säkert redan vet så är Lost en av mina favoritserier genom alla tider. För att vara helt ärlig så var det min första riktiga serieförälskelse. De tre första säsongerna följde jag slaviskt på tvn och köpte boxarna till de första två säsongerna samma dag som de släpptes. Fjärde var den första säsongen som jag såg på datorn.
Detta var ungefär den tiden då jag först började se serier på datorn. I och med det var inte min engelska verkligen inte det den är idag. Det var också på den tiden som jag fortfarande tyckte det var roligt med msn och att prata med folk online. Kardimumman av det hela blev alltså att jag förstod knappt hälften av vad som hände, då jag inte hade språkkunskaperna som krävdes samt att jag inte till fullo kunde koncentrera mig. Detta och det faktum att fjärde säsongen kändes ganska spårad gjorde att jag tappade mitt intresse till Lost.
Och jag kan lova er, det var ingen känsla som jag välkomnade med öppna armar. Därför lovade jag mig själv att den femte säsongen skulle få den kärlek som den förtjänade. Därför skulle jag också spara ihop hela säsongen och ha ett Lostmarathon så fanet i mig skulle få leva ut till dess begränsningar.
Tiden gick och det kom nya avsnitt. I slutet av säsongen framgick det att nästa säsong skulle bli den sista. Det var då man skulle få svaret på alla frågor. Och där satt jag med tårar i ögonen. Om jag såg säsong fem nu, så skulle jag ju nästan inte ha något kvar att vänta på. Så därför blev valet enkelt då jag valde att vänta till alla avsnitt hade kommit ut.
Nu kommer vi till nästa dilemma. När väl sista avsnittet kom ut så kunde jag fortfarande inte sätta mig och se det. Jag skyllde fortfarande på att "serien har spårat, orkar inte, jag ska", men om sanningen ska fram så hade jag en sådan enorm seperationsångest. Det är aldrig lätt att säga hejdå till sin första kärlek och jag visste uppriktigt sagt inte om jag var redo på det.
Det var först idag, flera år senare som jag har vågat mig på att se första avsnittet i säsong fem. Redan första minuten satt jag som förtrollad och hela dagen har jag längtat tills jag ska kunna se nästa fyrtio minuter av paradiset. Visst, jag känner mig fortfarande inte redo att säga hejdå till Lost för gott. Men varför ska jag inte låta mig själv se det underbara så långt det går? Jag känner mig tillräckligt mogen för att kunna brytas ner efter slutet har kommit.
Att det börjar nya serier snart så som Alcatraz, Person of Interest och Terra Nova kommer nog att lindra min heartache lite grand i alla fall. (En liten notis är att J.J. Abrams är med bakom både Alcatraz och Person of Interest, så man har rätt att ha höga förväntningar på dem.)
