what you need to know

Jag är sämst på att blogga, men det visste vi redan.

Jul har i alla fall varit mysigt. Har fått lite julklappar (blev asnöjd!) och myst på. För julklappspengarna köpte jag mig en ny mobil efter fem och ett halvt år i misär. Eller i alla fall de senaste tre i misär. Så man kan enkelt säga att det var på tiden! Det blev en Samsung GT-S5230 som kanske inte är världens bästa, men den duger då åt mig och jag är helnöjd. Och det är väl det som räknas, right?

Imorgon blir det stan, bio och mys med vänner. Sen på tisdag bär det förmodligen av till Umeå igen. Ska stanna lite längre denna gång, fyra till fem dagar kanske.

Allting löste sig till slut i måndags. Jag kom mig i väg till Umeå fastän bussen blev försenad nalta. Har spenderat de senaste två dagarna med mamma och min söta lillebror ♥ Känns lite konstigt att jag inte ska fira jul med de imorgon och att jag åkte hem istället för att stanna där idag. Dock kunde jag inte lämna Lulle ensam över jul, plus att jag antagligen kommer att åka ner igen nästa vecka.

André är så duktig och har gjort flera framsteg bara under tiden jag har varit där. Han kan till och med sätta sig upp själv nu (att han blir lite yr är överkomligt)! Idag när jag var på stan med en syskonstödjare så hade han till och med varit ner i Centralhallen (den stora "entrén" i sjukhuset) för att titta på människor och äta en glass.. I rullstol så klart. Sedan när de hade kommit tillbaka till avdelningen hade han varit så duktig och gått några steg! Med en stödsak. Jag blev så stolt över honom när jag fick höra det och då gjorde det ingenting att han var trött på eftermiddagen innan jag åkte hem. Jag saknar han redan dock. Känns ganska jobbigt att lämna honom där, speciellt när han är så pass sjuk som han är. Men han är så stark, duktig och tar allt så bra. Och vetskapen om det gör att jag kan känna mig lugnare.

Nej, nu ska jag sluta babbla om André.. Det är ju trots allt en glädjens högtid, julen! Imorgon kommer morfar och hämtar mig klockan elva. Sen blir det så att jag är hos dem, med kusinerna, fram till efter fem någon gång. Då åker jag vidare till Lakafors där kvällen och natten ska tillbringas. Ska fråga morfar om vi kan svänga förbi mig först så att jag får ge Lulle något att äta eller så. Känner mig så elak mot honom hela tiden. Min lilla kissemiss! Haha.

Så irriterande att banken inte öppnar förrän tio. Och inte har jag en skrivare heller så jag måste skjuta upp några ärenden till i eftermiddag. Eller så kanske biblioteket är öppet och man kan väl skriva ut där? Fast fan, jag har glömt bort min pin-kod. Aja, finns inte så mycket jag kan göra åt det. Och jag som hade varit så duktig och fixat alla papper i en fin hög. Kände mig så stolt att jag äntligen skulle få saker bortgjorda på morgonen. Men då barkar allt. Typiskt va?

Jag är galet less på att känna mig stressad. För att ta ett exempel kan jag säga att från och med nu till imorgon kring 1-2 tiden på dagen ska jag ha hunnit med att:
Duscha
(Förhoppningsvis) Städa
Varit till banken
Hämta ut ett recept till mamma
Vara till vägledningscentrum
Räkna ut hur mycket pengar jag kommer att få (måste hitta en pappersbunt som ska ligga här någonstans)
Fara till Djupviken och hämta en boxer
Packa lite grand
Jobba
Hinna med bussen till Umeå

Visst känns det roligt att vara jag?
Roligast av allt är ju att jag inte har körkort. Så jag måste cykla till alla dessa ställen, alltså måste jag ta med det i beräkningarna också. Måste typ stiga upp sex om jag ska hinna..

Från en sak till en annan.
Igår firades jag hemma hos mig. Det gjordes tacos och det spelades Mario. Alla gick omkring och skrek fågel hela kvällen. Så allt var bra helt enkelt. (Det som inte är bra är hur mitt kök ser ut just nu däremot.) Fick några presenter också! Skumtomtar ♥
Ikväll har jag, Angelica samt Jacqueline varit och ätit på Golden Dragon. En liten personalmiddag som Silverbox bjöd på! Det var gott och i alla fall jag lämnade restaurangen proppmätt!

Jag är egentligen inte speciellt taggad inför ikväll. Jag tror att det mestadels beror på att jag inte har hunnit städa och handla allt som behövs om vi ska göra mat. Men det löser sig, det gör det alltid!

Nog är det ganska märkligt hur livet kan vara ibland. Man är med om så mycket under en livstid, både gott och ont. För min egen del skulle jag säga att jag att jag har haft väldigt många goda stunder, men när de onda stunderna har kommit så har de varit jobbiga. Det har inte varit jobbiga stunder så som åh nej min nagel gick av, utan oftast har det varit gällande frågan om liv eller död, skiljas från familjen eller inte och framför allt har jag tampats mycket med frågan vad kommer att hända nu?

Den frågan har jag fått ställa mig själv så otroligt många gånger och alltid har framtiden sett lika svart ut. Varje gång har det känts som att det aldrig kommer att kunna vara någonting som kommer att kunna toppa det, men likväl så har det varit det bara någon månad senare.

Det vår familj står inför nu kommer verkligen vara svårt för någonting annat att toppa senare. För att min lillebror har cancer vid fjorton års ålder känns absolut inte bra. Okej, vi vet inte säkert att det är cancer. Men läkarna har sagt preliminärt att det är det. Alla analyser är inte klara, men de känner igen hur tumören ser ut.

Och vad som verkligen suger är att jag inte kan vara nere i Umeå tillsammans med mamma och André hela tiden. Det är ganska så jobbigt att vara "fast" här uppe och få veta allting i efterhand. Att inte få se André varje dag och att inte kunna bli arg på honom för att han är jobbig tjugofyra-sju. Jag vill till Umeå igen.

När det händer någonting så intalar man sig alltid det bästa. Det finns inte i ens huvud att det skulle kunna gå till på något annat vis.

Men det kan det.

Igår opererades André och operationen tog kortare tid än beräknat. De kunde nämligen inte få ut hela tumören eftersom att den har vuxit fast i hjärnbalken. De kallar även den nu för elakartad, dock inte cancer än. De måste ta prover på det de lyckades ta ut först och analysera provsvaren innan vi får veta.

Idag fyller jag år. Och idag har jag även varit ner till Umeå. Det var ett jobbigt besök att träffa min lillebror, men det kändes ändå bra att ha fått träffa honom i alla fall. ♥
Annars har det varit en bra dag. Det har varit lite folk förbi här på kvällen för att gratulera och har också fått lite presenter. Tack! ♥

Egentligen hade jag tänkt tvätta denna morgon, men när klockan ringde halv sju kände jag bara vad skönt det skulle vara med sovmorgon. Tvättningen får bli imorgon istället!

Annars har jag och morfar varit duktiga idag. Hängt upp både min spegelvägg och hatthyllan! Min lägga ser mer och mer ut som ett hem för varje dag som går känns det som.
Har även bestämt mig angående Umeå. Det blir en snabb sväng ner dit på onsdag morgon. Är väl tillbaka senast kring fem-tiden. Så. Nu vet alla det! Nu förväntar jag mig att ni kommer och fikar kring sex! (Agnes, du kommer på en gång jag kommer hem, you have no choise!)

Som ni märkte steg jag upp ganska tidigt imorse. Det var därför att jag kände mig på lagomt bra humör för att orka tvätta. Så strax innan tio var jag ner i tvättstugan för att kolla om det var ledigt där då. Och det var det, dock var det bokat klockan ett. Så istället för att boka klockan tio bokade jag klockan fyra (planerade att boka om till klockan sju senare, var ju inte bara en maskin som behövde tvättas).

Tiden gick sakta så jag bestämde mig för att börja titta på Gossip Girl (har inte sett det förrän nu, tyckte inte om Pilot-avsnittet när det var nytt så dissade serien), men när klockan äntligen hade blivit fyra tog jag med mig nästan all tvätt och började kämpa mig ner för alla trapporna. Väl nere öppnar jag tvättstugan och finner att de två maskinerna är nystartade med tvätt i sig.

Arg började jag kämpa mig uppåt igen med all min tvätt. Varmt och jobbigt var det. Då kan jag erkänna att jag var på väldigt dåligt humör och det kändes som att hela dagen var åt helvete! Funderade på att ligga på vakt i tvättstugan bara för att se vem det var som var den skyldige.

I alla fall så fick kvällen en oväntad vändning som bestod utav bröderna Hjemdahl, en (o)lyckad adventsmiddag, paradise hotel och mycket skratt! Så allting är inte alltid så dåligt som man tror att det ska vara.

I fredags fick jag hämtning av Urban när gallerian stängde. Väl framme i Lakafors var det dags för lax på en gång, gott! Knappt hann vi äta upp innan det var dags för den stora Idol-finalen. Det dukades upp med godsaker av alla dess slag på vardagsrumsbordet och fastän man egentligen redan var mätt kunde man inte låta bli att ta för sig. Idol slutade, som alla redan vet, bra. Erik vann och för en gångs skull kan jag faktiskt tycka att Idol har hållit klassen.

Annars blev det en tidig kväll då vi steg upp kring halv åtta igår för att Sofie skulle ha samling på Pitholm klockan nio med sitt handbollslag. Så förmiddagen spenderades i Pitholms sporthall där jag bland annat såg Lillpites -96:or utklassa Kirunas med 39-2. Heja Lillpite!
(Turneringen fortsatte idag, men jag vet inte riktigt hur det går för dem!)

Senare på eftermiddagen dök Lina upp hemma hos mig. Vi hackade upp grönsaksstavar (okej, Lina gjorde) och rörde ihop dipper (det gjorde jag!). Sen satte vi oss framför Mario och vi hann så långt som till tredje världen. Linas första continue kom på helvetes banan (2-1) och mitt första kom några banor senare. Asnöjd.

Efter någon timmes spelande dök lite annat folk också upp. Det chillades på och sen drog alla, förutom jag, in till stan. Jag däremot la mig och tittade på någon konstig film på TV, som faktiskt gick att titta på ändå (säger jag bara för att jag inte kan sluta titta på något när jag väl har börjat, typ).

Längtar till TVD börjar om! (Hade ingen rolig bild att lägga upp, he.)

 

Okej. Nytt om André då.
Han kommer att opereras antingen på tisdag eller onsdag. Den beräknade operationstiden är tolv timmar då de går in microskopiskt. Och tumören är fyra centimeter i diametern, alltså inte tre som de först trodde.

Då jag känner några som ska ner till Umeå på onsdag förmiddag så kanske jag följer med dem för att bara kunna säga hej till mamma (och förhoppningsvis André också) bara lite snabbt så där. För de kommer ju att stanna där nere ändå till de får veta om den är god- eller elakartad och får då veta vad som kommer att hända därnäst. Men eftersom att onsdag även är samma dag som jag fyller år så kanske det kör ihop sig lite grand med de "gäster" som jag har lovat att bjuda på fika. Dock kommer jag ju hem senare på dagen, kanske kring fem-sex, så ni som har tänkt komma och fika (om ni nu ens läser min blogg) så kom sent!
Och det är ju inte ens säkert att jag följer med ner, men det känns som att jag vill göra det.

Helt jävla sjukt!

Mitt Internet har inte fungerat nu på morgonen/igår kväll, så därför har jag spenderat tiden med att spela MS Röj. Kom då på att det skulle vara kul vad rekorden var. Mitt egna rekord är 36 sekunder, men då är det Amatörröjarn!

Sticker till Lakafors ikväll. Ser Idol-finalen där och kommer hem imorgon.

Jag och Lina planerar att ha en Mariokväll imorgon. Med Super Mario Bros. 3(!!), det kommer att bli så fett. Självklart måste jag ju inhandla gurka och morötter så att vi kan göra grönsaksstavar med dipp. Perfekta Mario-snacket!

Det känns bra att ha en planerad helg. Få tänka på lite annat och bara njuta av livet.

Och just ja! Tack alla som ställer upp ♥ Det är när något sådant här händer som man märker hur många vänner man har som egentligen bryr sig. Och med detta menar jag inte bara dem som jag kan vända mig till för att prata med, utan även de som finns där och gör tillvaron roligare. De som visar sina omtankar på de kanske inte uppenbaraste sätt. Men självklart de som alltid finns där när man behöver prata och de som man kan fara till för att bara glömma allt och få en paus i det som händer.

Alla betyder ni så enormt mycket och jag tvivlar ens på att ni själva förstår vilken lättnad det är för mig att ni bara är ni. ♥

Blev lite gladare efter lite Mario.

Rasmus & Co. dök upp (de knäppisarna skulle vaka i natt), så fick tänka på lite annat för ett tag.

Saknar också Agnes den tokan. Bara sex dagar till hon kommer hem igen! Fan vad jag ska mobba henne för hennes dialekt då. Och fan vad skönt det kommer att vara att ha henne hemma igen.

Bjuder på en lejd bild på oss från examen i 2:an. Fan vad olika oss vi var!

Som de flesta av er som läser min blogg nog redan vet så fick jag dåliga nyheter i tisdags. Fick ett samtal kring tolv på förmiddagen som handlade om att min 14-årige lillebror mest troligt hade en hjärntumör.

Idag fick vi det bekräftat. Han har en tumör i lilla hjärnan som är tre centimeter i diameter. Dock vet vi ännu inte om den är elakartad (alltså cancer) eller inte. Hur som helst är den väldigt stor för att vara belägen i lilla hjärnan (som bara är ungefär tio procent av hela hjärnan), så jag tror att den är ganska problematisk i vilket fall som helst.

André har varit sjuk till och från ändå sedan skolan började om i augusti. Mamma (och alla vi andra) har misstänkt att det kan vara influensan som har spökat. Ändå sedan höstlovet (typ vecka 44) så har han mått illa varje morgon samt haft huvudvärk. Av alla dessa dagar som har gått vet jag med mig att han har spytt alla dagar förutom en. Han har även gått ner lite grand i vikt under hösten.

Nu när han har varit på tester på lasarettet så har de bland annat kollat hans syn. Han ser ganska bra, men han har dock svårt för att fokusera blicken. Han har fått göra testet då man ska följa till exempel en penna med blicken. Han har då fladdrat med ögonen, alltså de har inte "stått still". Han berättade även att han blir sjösjuk av att följa pennan.

Det är alltså de symptomen som han har haft, som jag vet av i alla fall.

Alltså jag får inte in det i skallen. Att min lilla broder har en tumör i hjärnan är något som känns så overkligt att det är helt sjukt. Det är ju någonting som aldrig händer en själv, eller en i ens närhet. Men nu har det hänt och verkligen mot en person som jag verkligen inte hoppades att det skulle hända något mot. Han har ju redan haft det så tungt i livet trots sina unga år.

♥

Fanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfan.

Det här får fan inte hända. Varför? Snälla låt det inte vara så. Jag skulle inte klara av det. Varför just han av alla människor? Han är ju förfan bara 14 år.

Äntligen!
Eller det kanske blir lite fel. Men har inte varit tyckt om de senare you me at six-låtarna lika mycket som deras gamla. Dock deras nya singel! Blir glad när jag hör den.

Igår blev det Mario-spelande igen. Vi tog oss till värld fem! Jag tror Lisa blev lite frälst även hon. Och vi kom på en ny taktik: bubbla (vi skulle också kunna kalla den Emmataktiken)!

(Karro, jag kom på varför det blev bugg i torsdags! båda fick continued samtidigt och då måste man ju börja om från där man sparade sist - slottet!)

Idag vet jag inte riktigt vad som händer, ska i alla fall försöka att orka klä mig för att bege mig in mot staden och hämta cykeln samt handla (hör ni vad jobbigt det låter?). Jag vill dock bara stanna hemma framför TV:n, det kändes skönt en dag som denna.

Igår premiärkörde jag och Karro mitt Mariospel! För mig gick det jävligt bra. Första banan på andra världen och jag hade fått "continued" 20 gånger.. När vi slutade var jag uppe i 30 något tror jag. Skyller på att det var första gången och enligt Karro (som har sett/läst reviews) så ska det vara svårare med flit när man kör multiplayer! Eller så var jag bara jäkligt okoncentrerad och kollade på Karros gubbe istället för min.
Men roligt, det var det!

Ikväll blir det Mario igen. Men denna gång med Lisa och Emma också. De är inte riktigt lika förtjusta i TV-spel som jag och Karro är, så det kommer att bli intressant att se vad de tycker om Mario. För jag menar. Alla jävlar har någon gång tyckt om Mario! Det är verkligen någonting man inte kan ogilla. Så de måste ju bara älska spelet, tycker jag.

Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Börjar om en och en halv timme. Allt jag har ogjort är att fixa mig. Men det borde jag kanske kunna dra ut på så att jag inte blir så tidigt klar ändå. Men vi får se. Det brukar ta typ tjugo minuter.

Karro, examen i 2:an! Man kan se Emma där bak också. Sötisar ♥

Eh. Steg upp klockan tio och har städat sen dess! Eller nästan i alla fall. Så nu luktar det rent i lägenheten. Det enda som är kvar att göras är att bädda sängen med rena sängkläder.  Det blir dock ikväll (är det bara jag som inte kan bädda rent precis innan man ska gå och lägga sig? Det känns ju som att de ska hinna sluta vara rena annars?).

Idag när jag slutar ska jag och Karro på Adana! ♥ Så jävla underbart gott det kommer att vara (och om det inte är det så låtsas jag som ingenting). Sedan bär det av hem till mig för att äntligen spela Mario Bros. Har inte haft tid att testa det än, så det kommer nog att äga fett ikväll!

Nu ska jag dock klä mig. Inte så bra att springa omkring i en nattröja hela dagen!

Hade fått ett paket när jag kom hem igår. Det innehöll Mario ♥

Emelie bad om det! Haha.

Okej. Jag misslyckades.

Jag vaknade klockan tio! Så det blev ingen tvättning för mig denna förmiddag. Jag skyller på att jag inte kunde somna i natt; för vem vill sova bara tre timmar innan det är dags att stiga upp? Inte då jag i alla fall.
Aja, det får väl bli tvättning på torsdag istället. Idag ska jag då jävlar-i-min-låda dammsuga och plocka bort lite övrigt! (Känns bättre om jag skriver det här, känns som att jag får lite mer press på mig då.)

Annars saknar jag min ring och mitt armband som jag har glömt hos Lina för typ över en månad sen. Jag måste ha glömt det där i alla fall. Jag är så less mina övriga ringar nu, så nu började jag sakna den ringen en massa! I-landsproblem, oh ja.

Har lite ångest över tid också. Tiden räcker aldrig till numera! Och ändå gör man ju typ inget vettigt om dagarna. Men veckorna bara swischar förbi och man glömmer bort sådant som man ska göra. Måste göra en redogörelse till på torsdag vad jag har gjort den senaste veckan. Då måste jag ha hunnit kontakta ett företag också. Och jag vet fan inte när jag ska hinna det? Får väl skicka in massa intresseanmälningar istället och skriva att jag ska ringa på fredag. För som det ser ut nu har jag verkligen inte tid. Jag förstår inte hur de som jobbar åtta timmar om dagen har tid att leva ett liv? Hur hinner de städa och laga mat varje dag? Hur kan de fortfarande finna tid att umgås med vänner/familj? Snälla, kan någon förklara det för mig.

Som ett exempel är det bara femton dagar kvar nu. Femton dagar kvar till jag fyller år alltså. Det var ju förfan nyss det var en månad kvar. Men tydligen inte. Det har redan gått en halv månad sen dess. Makes no sense for me!

Okej. Det här kan jag inte påstå att det känns som nyss.
Kolla bara vad små vi var!