Vi lever i en enkelriktad värld och vi är för lata för att bry oss
Det är allt för ofta som jag lever i dåtid och inte i nuet.
Det är flera gånger om dagen som jag kan komma på mig själv med att tänka "jag saknar..." och vilja återuppleva det. Men det jag egentligen borde vilja är ju att uppleva nya minnen. Minnen som jag sedan kommer att kunna sitta och tänka tillbaka på. Komma på nya fantastiska saker man kan göra, istället för att bara tänka enformigt och göra det man alltid gör. Man gör ju till och med samma saker när man ska vara nyskapande och göra någonting som skiljer sig från sin vardag.
Och varför är man så variationslös?
I alla fall jag brukar skylla på staden. Att det inte finns några möjligheter i Piteå. Om man ska göra någonting måste man ha pengar och det är inte alltid man har råd att lägga ut pengar på olika föreställningar med mera.
Men varför koncentrerar man sig på olika föreställningar eller arrangemang som finns i Piteå för det tillfället.
Varför gör man inte istället någonting som man faktiskt skulle kunna göra med de saker som finns hemma. Varför bygger man inte en stor koja i hela lägenhet och har fetaste övernattningen då alla ligger alldeles för trångt? Varför tar man inte några sopsäckar och knatar iväg till Strömlida för att åka ner för backen? Varför hittar man inte på "nya" recept när man bakar? Varför går man inte på upptäcktsfärder dit man inte gått förut? Varför drar man aldrig på den där roadtripen till haparanda (eller vilken annan stad som helst) som man har pratat om i flera månader? Varför gör man inte iordning en riktig picknickskorg eller en matsäck och gör en eld utomhus som man berättar kusliga historier runt?
Varför-meningarna kan fortsätta en bra bit till, men jag tror ni förstår poängen.
Och om ni tänker efter, vilka minnen är det egentligen som ni minns? Är det alla de kvällar som man har spenderat framför någon film med trevliga människor? Är det alla de gånger som man har gått på bio? Är det alla de gånger man har suttit på ett café med trevligt sällskap? Jag tror inte det. Visst, man kommer ihåg någon gång, men de som inte har utmärkt sig på något specifikt vis kommer man inte heller ihåg.
De minnen som jag kommer ihåg bäst är de spontana tillfällena. De gånger man har struntat i att ta direktbussen och istället tagit en annan väg. Vågat sig bryta sig lös från det mönster som vi är så vana att leva i. Det är de tillfällena som man alltid kommer komma ihåg.
Det är flera gånger om dagen som jag kan komma på mig själv med att tänka "jag saknar..." och vilja återuppleva det. Men det jag egentligen borde vilja är ju att uppleva nya minnen. Minnen som jag sedan kommer att kunna sitta och tänka tillbaka på. Komma på nya fantastiska saker man kan göra, istället för att bara tänka enformigt och göra det man alltid gör. Man gör ju till och med samma saker när man ska vara nyskapande och göra någonting som skiljer sig från sin vardag.
Och varför är man så variationslös?
I alla fall jag brukar skylla på staden. Att det inte finns några möjligheter i Piteå. Om man ska göra någonting måste man ha pengar och det är inte alltid man har råd att lägga ut pengar på olika föreställningar med mera.
Men varför koncentrerar man sig på olika föreställningar eller arrangemang som finns i Piteå för det tillfället.
Varför gör man inte istället någonting som man faktiskt skulle kunna göra med de saker som finns hemma. Varför bygger man inte en stor koja i hela lägenhet och har fetaste övernattningen då alla ligger alldeles för trångt? Varför tar man inte några sopsäckar och knatar iväg till Strömlida för att åka ner för backen? Varför hittar man inte på "nya" recept när man bakar? Varför går man inte på upptäcktsfärder dit man inte gått förut? Varför drar man aldrig på den där roadtripen till haparanda (eller vilken annan stad som helst) som man har pratat om i flera månader? Varför gör man inte iordning en riktig picknickskorg eller en matsäck och gör en eld utomhus som man berättar kusliga historier runt?
Varför-meningarna kan fortsätta en bra bit till, men jag tror ni förstår poängen.
Och om ni tänker efter, vilka minnen är det egentligen som ni minns? Är det alla de kvällar som man har spenderat framför någon film med trevliga människor? Är det alla de gånger som man har gått på bio? Är det alla de gånger man har suttit på ett café med trevligt sällskap? Jag tror inte det. Visst, man kommer ihåg någon gång, men de som inte har utmärkt sig på något specifikt vis kommer man inte heller ihåg.
De minnen som jag kommer ihåg bäst är de spontana tillfällena. De gånger man har struntat i att ta direktbussen och istället tagit en annan väg. Vågat sig bryta sig lös från det mönster som vi är så vana att leva i. Det är de tillfällena som man alltid kommer komma ihåg.
Kommentarer
Postat av: jackie
du har verkligen helt rätt, varför tänka på sånt som har varit och inte bara tänka på vad man ska göra framåt i livet eller dag för dag=)
Trackback
