Piercing
Idag följde jag med Karolina när hon piercade sig. Hon hade bokat tid på Anna Klippare så mötte upp henne samt Emma där utanför. Det hela börjar bra, Karro är som bara nervös (ovanligt heh, inte) och snart är hålet där (hon piercade sig i septum). Piercaren säger "Nu är det klart.. Jag ska bara he in piercingen.", så alla tre andas lättat ut och tänker "nej men, det gick ju snabbt".
Dock gick det hela inte lika snabbt som vi trodde.
Piercaren fick nämligen inte in piercingsmycket genom hålet. Det var först efter ett bra tag som piercingen gick igenom (på "sista" försöket) och då hade det hunnit rinna ganska mycket blod, hålet hade hunnit dra ihop sig en hel del och tårar hade runnit. Vi hade alla känt av ångesten, men lättnaden var stor när det till sist fungerade! Och vad gör väl historien bakom när resultatet är bra? Ingenting enligt mig, vill man vara fin får man lida pin, som det brukar heta.
Dock gick det hela inte lika snabbt som vi trodde.
Piercaren fick nämligen inte in piercingsmycket genom hålet. Det var först efter ett bra tag som piercingen gick igenom (på "sista" försöket) och då hade det hunnit rinna ganska mycket blod, hålet hade hunnit dra ihop sig en hel del och tårar hade runnit. Vi hade alla känt av ångesten, men lättnaden var stor när det till sist fungerade! Och vad gör väl historien bakom när resultatet är bra? Ingenting enligt mig, vill man vara fin får man lida pin, som det brukar heta.
Kommentarer
Postat av: Sammet
Hoho, ja, en sak kan jag då säga - jag kommer ALDRIG att göra det igen. For sure. :D Men jag är glad att det är där!
Trackback
