Samsung e710

Alltså ibland borde jag verkligen vinna pris för världens smartaste.. Inte.

Denna morgon när mobilen ringde och det var dags för mig att stiga upp (eller så inte, men i alla fall dags att börja snooze:andet) så tröck jag av alarmet som vanligt. Sen kom jag på att jag glömde ställa om det (eftersom att min mobil är 4638765324 år gammal så har inte den snooze-funktionen), så som en tock börjar jag leta telefonen.

Börjar lyfta täckena och kuddarna. Kasta mig omkring i sängen. Leta febrilt bland alla kuddar/täcken/påsar som det ligger i soffan. Kollade flera gånger på soffbordet, där jag visste att den skulle ligga. Till slut kom jag fram till att den måste ha åkt under sängen, men för säkerhets skull tittade jag överallt en sista gång. Det var först då det slog mig att det var mörkt i rummet (det hade inte hunnit börja ljusna än) och att jag höll någonting i min ena hand som jag lyste med.

Ni kan ju gissa vad det var jag höll i min hand? Ja, just det. Min mobil.

Tänka sig. En gång har den faktiskt nästan varit så där fin.

Men det var ju några år sedan nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0