Dammsugarproblem
Idag är den första november. Alltså starten på en ny månad. Och jag som tyckte att oktober just hade börjat?
I alla fall. Första november betyder att det nu är vinter på riktigt, att NaNoWriMo har satt igång (lycka till allihop!), att drygt är en månad kvar till min födelsedag samt julafton (man kan inte längre säga två månader, nu är det en månad plus några dagar kvar) och att jag måste börja tänka på att köpa julpynt.
Men för att jag ska kunna köpa julpynt måste jag först och främst fixa till i min lägenhet. Just nu går jag omkring i skor ändå fram till sängen och har skällt på Emelie så snabbt hon har glömt bort att ta på sig skorna när hon ska gå någonstans. För det är ju nämligen så att jag inte har dammsugit upp väggdammet än. Det är dock mitt projekt för dagen. Att jag inte har kommit igång än är en annan femma.
Det känns bara lite drygt att sätta igång att dammsuga upp de stora dammpölarna som ligger på golvet när jag bara har min rymdfarkost-dammsugare från 70/80-talet. Ni vet vad jag menar för någon, typ den första dammsugaren som någonsin gjordes. Och den dammsuger inte precis bra, så det känns ändå som att hälften av allt damm fortfarande kommer ligga kvar där det ligger nu. Plus att om jag ska gå och dra omkring den runt min "ö" av möbler kommer slangen att lossna tusen gånger om, så till sist kommer jag att vara så less så att jag kommer att gå omkring och bära på den istället. Vilket, kan jag tala om för er, inte är bra för min rygg och definitivt inte min nackspärr som jag åkte på igår (vilken har lindrats till idag, igår kunde jag knappt röra mig när det var som värst). Så ni kan ju se hur taggad jag känner mig på att börja dammsuga (inte alls vill säga).
Att börja möblera är en helt annan sak. Det skulle jag kunna börja med nu på en gång. Om det nu inte var för dammet så klart. Varför kunde jag inte ha fått en vanlig dammsugare av morfar istället för det här gamla kadavret. Eller kadavret är fel uttryckt, den är ju trots allt inte död (än), men den går då på sina krafter så vi kör nog på åldringen istället.
(På tal om något helt annat. Jag älskar verkligen att jag har liten text. Så när jag ändå skriver relativt mycket för en gångs skull ser det precis lika mycket ut som det alltid gör. Det är som att jag inte kan skriva ihop ett långt inlägg. Så någon gång ska jag fan i mig skriva det "längsta inlägget någonsin" och se om det blev något längre för det. Jag tvivlar nästan på det. Det är som att jag har en magisk gräns för hur långa mina inlägg får bli. Mystiskt.)
I alla fall. Första november betyder att det nu är vinter på riktigt, att NaNoWriMo har satt igång (lycka till allihop!), att drygt är en månad kvar till min födelsedag samt julafton (man kan inte längre säga två månader, nu är det en månad plus några dagar kvar) och att jag måste börja tänka på att köpa julpynt.
Men för att jag ska kunna köpa julpynt måste jag först och främst fixa till i min lägenhet. Just nu går jag omkring i skor ändå fram till sängen och har skällt på Emelie så snabbt hon har glömt bort att ta på sig skorna när hon ska gå någonstans. För det är ju nämligen så att jag inte har dammsugit upp väggdammet än. Det är dock mitt projekt för dagen. Att jag inte har kommit igång än är en annan femma.
Det känns bara lite drygt att sätta igång att dammsuga upp de stora dammpölarna som ligger på golvet när jag bara har min rymdfarkost-dammsugare från 70/80-talet. Ni vet vad jag menar för någon, typ den första dammsugaren som någonsin gjordes. Och den dammsuger inte precis bra, så det känns ändå som att hälften av allt damm fortfarande kommer ligga kvar där det ligger nu. Plus att om jag ska gå och dra omkring den runt min "ö" av möbler kommer slangen att lossna tusen gånger om, så till sist kommer jag att vara så less så att jag kommer att gå omkring och bära på den istället. Vilket, kan jag tala om för er, inte är bra för min rygg och definitivt inte min nackspärr som jag åkte på igår (vilken har lindrats till idag, igår kunde jag knappt röra mig när det var som värst). Så ni kan ju se hur taggad jag känner mig på att börja dammsuga (inte alls vill säga).
Att börja möblera är en helt annan sak. Det skulle jag kunna börja med nu på en gång. Om det nu inte var för dammet så klart. Varför kunde jag inte ha fått en vanlig dammsugare av morfar istället för det här gamla kadavret. Eller kadavret är fel uttryckt, den är ju trots allt inte död (än), men den går då på sina krafter så vi kör nog på åldringen istället.
(På tal om något helt annat. Jag älskar verkligen att jag har liten text. Så när jag ändå skriver relativt mycket för en gångs skull ser det precis lika mycket ut som det alltid gör. Det är som att jag inte kan skriva ihop ett långt inlägg. Så någon gång ska jag fan i mig skriva det "längsta inlägget någonsin" och se om det blev något längre för det. Jag tvivlar nästan på det. Det är som att jag har en magisk gräns för hur långa mina inlägg får bli. Mystiskt.)
Kommentarer
Trackback
