what you need to know

Nog är det ganska märkligt hur livet kan vara ibland. Man är med om så mycket under en livstid, både gott och ont. För min egen del skulle jag säga att jag att jag har haft väldigt många goda stunder, men när de onda stunderna har kommit så har de varit jobbiga. Det har inte varit jobbiga stunder så som åh nej min nagel gick av, utan oftast har det varit gällande frågan om liv eller död, skiljas från familjen eller inte och framför allt har jag tampats mycket med frågan vad kommer att hända nu?

Den frågan har jag fått ställa mig själv så otroligt många gånger och alltid har framtiden sett lika svart ut. Varje gång har det känts som att det aldrig kommer att kunna vara någonting som kommer att kunna toppa det, men likväl så har det varit det bara någon månad senare.

Det vår familj står inför nu kommer verkligen vara svårt för någonting annat att toppa senare. För att min lillebror har cancer vid fjorton års ålder känns absolut inte bra. Okej, vi vet inte säkert att det är cancer. Men läkarna har sagt preliminärt att det är det. Alla analyser är inte klara, men de känner igen hur tumören ser ut.

Och vad som verkligen suger är att jag inte kan vara nere i Umeå tillsammans med mamma och André hela tiden. Det är ganska så jobbigt att vara "fast" här uppe och få veta allting i efterhand. Att inte få se André varje dag och att inte kunna bli arg på honom för att han är jobbig tjugofyra-sju. Jag vill till Umeå igen.