Great news!
Sitter på jobbet just nu och tänkte att jag skulle fördriva lite tid när jag kom på att jag har glömt dela med mig utav den fantastiska nyheten (någonstans som inte är twitter det vill säga).
Den åttonde december tjugohundranio var en av de värsta dagarna i mitt liv. Och jag kommer fortfarande ihåg det som att det vore igår. Det var då som jag precis hade gjort mig klar för att åka till jobbet (på den tiden som jag fortfarande jobbade på silverbutiken) som det ringde på min telefon. På displayen stod det "Mamma" och jag kände egentligen inte för att svara då jag redan var lite irriterad på henne. Men jag svarade i alla fall och använde kortare ton än vanligt.
Det hon hade att säga skulle chocka mig så hårt och rasera hela den värld som jag kände den.
Det var den dagen som testerna började. Alla provresultat som skulle visa om det var vi som målade upp ett scenario eller om vi skulle få alla våra farhågor besvarade. Det var den dagen som tusen frågor slog ett frö i våra hjärnor. Det var den dagen som helvetet började.
Min då 14-årige lillebror misstänktes ha en tumör i hjärnan. Några dagar senare var det bekräftat att han hade en tumör som var 4cm i diametern i lillahjärnan (som hade sin rot mot hjärnstammen) och efter ytterligare några dagar fick vi veta att den var elakartad. Efter ytterligare en tid fick vi veta att det var cancer som det rörde sig om.
Nu kan alla räkna ut vad den fantastiska nyheten är?
Efter nästan ett och ett halvt år fullspäckat med operationer, cellgiftsbehandlingar, otaliga strålningar (han strålades under en 8-veckors period 2 gånger per dag) och icke att förglömma alla sjukhusvistelser(!) så är behandligen äntligen slut. Det enda som återstår nu är rehablitering, men i övrigt så är han friskförklarad. Tumören är borta - likaså metastaserna i ryggraden och inga fler sjukhusvistelser är inplanerade på ett bra tag.
Han går om en månad ut nian och börjar gymnasiet till hösten. Han har inte behövt läsa om någon årskurs, utan han har kämpat på för att få gå ut med sina kompisar. Och ni kan ju bara gissa om jag är stolt över honom.
