Är jag lätt att klura ut?
Ska egentligen skynda mig att tvätta håret nu innan kvart i. Men tänkte att jag skulle uppdatera lite kvickt.
Idag har jag kommit underfund med att jag anser mig själv vara en ganska bra människokännare. Jag genomskådar personer och ibland blir jag lite rädd för mig själv på grund av det. Lina brukar säga att jag vet vad hon tänker innan hon ens har hunnit tänka det själv. Hur läskigt är inte det?
Om det är en bra egenskap är jag inte helt säker på. Okej, det kan vara bra att veta vad det är för människor man beblandar sig med. Men det får också mig själv att känna mig lätt genomskådad. Och det vill jag inte vara. Nog för att jag försöker vara en öppen person som försöker prata ut om alltig som tynger mig så vill jag ändå inte att folk ska känna hela mig. Eller okej, jag vill det. Det är därför jag försöker, men jag har som alltid varit en sådan som håller vissa delar hemligt. Ibland utan att jag ens tänker på det.
Så när jag tänker på att det finns människor runt omkring mig som har genomskådat mig helt får jag en klump i magen. Utan att jag ens egentligen vet varför. För jag har väl inga hemligheter? Inga som jag vet av i alla fall. Jag tror också att klumpen kan bero på att jag nog tycker om tanken av att vara en knepig individ. Jag tycker om tanken på att vara lite speciell.
Inte för att jag tror att jag är speciellt speciell. Jag är ju bara jag liksom. Jag har inga höga tankar på var jag kommer att befinna mig i framtiden och jag tror inte att jag kommer att lyckas med något särskilt. Men på något sätt så viker jag av från mängden. Jag vet inte om det beror på att jag inte dricker alkohol eller vad. För jag kan inte påstå att jag känner mig som alla andra. Och så enkelt är det bara.
Idag har jag kommit underfund med att jag anser mig själv vara en ganska bra människokännare. Jag genomskådar personer och ibland blir jag lite rädd för mig själv på grund av det. Lina brukar säga att jag vet vad hon tänker innan hon ens har hunnit tänka det själv. Hur läskigt är inte det?
Om det är en bra egenskap är jag inte helt säker på. Okej, det kan vara bra att veta vad det är för människor man beblandar sig med. Men det får också mig själv att känna mig lätt genomskådad. Och det vill jag inte vara. Nog för att jag försöker vara en öppen person som försöker prata ut om alltig som tynger mig så vill jag ändå inte att folk ska känna hela mig. Eller okej, jag vill det. Det är därför jag försöker, men jag har som alltid varit en sådan som håller vissa delar hemligt. Ibland utan att jag ens tänker på det.
Så när jag tänker på att det finns människor runt omkring mig som har genomskådat mig helt får jag en klump i magen. Utan att jag ens egentligen vet varför. För jag har väl inga hemligheter? Inga som jag vet av i alla fall. Jag tror också att klumpen kan bero på att jag nog tycker om tanken av att vara en knepig individ. Jag tycker om tanken på att vara lite speciell.
Inte för att jag tror att jag är speciellt speciell. Jag är ju bara jag liksom. Jag har inga höga tankar på var jag kommer att befinna mig i framtiden och jag tror inte att jag kommer att lyckas med något särskilt. Men på något sätt så viker jag av från mängden. Jag vet inte om det beror på att jag inte dricker alkohol eller vad. För jag kan inte påstå att jag känner mig som alla andra. Och så enkelt är det bara.
Kommentarer
Trackback
