Ner på knä, krypjävel
Det hände nyss något väldigt läskigt, ovanligt och skumt.
Jag satt här vid datorn i mammas sovrum och kollade på lite intervjuer samtidigt som jag såg en fluga flyga omkring i ögonvrån. Sekunden efter störtar den ner mot glipan mellan skärmen och tagentbordet (på en bärbar). Jag skrek till av chock och undrade vad fan det var som hände, för att sedan upptäcka att den hade fastnat i skarven. Skrattande gick jag ut ur rummet för att berätta för André vad som hade hänt, men när jag sen kom tillbaka var den lika borta som förut.
Det var då jag bestämde mig för att dela denna helt onödiga upplevelse på bloggen. Inte hann jag då skriva så mycket mer än två meningar av det här inlägget innan det var dags igen. Denna gång dyker krypet upp från ingenstans alldeles bredvid tangentbordet. Det var också då jag såg att den var röd och inte alls en fluga (någon som har någon aning om vad det kan vara?). Då hämtade jag båda mina mördarmaskiner (lillebror och katt), men båda ballade ur. (Lulle ballade ur på ett så fräckt sätt; han gick på krypet innan han gick med bestämda steg tillbaka till matskålen.)
Det var då André kom på idéen att stänga in den under en liten ljuslykta. Så nu får vi bara hoppas att den jäkeln är en sådan som snabbt dör av näringsbrist.. För jag vill inte sitta medvetandes om att ett kryp krälar alldeles bredvid mig hur länge som helst.
Jag satt här vid datorn i mammas sovrum och kollade på lite intervjuer samtidigt som jag såg en fluga flyga omkring i ögonvrån. Sekunden efter störtar den ner mot glipan mellan skärmen och tagentbordet (på en bärbar). Jag skrek till av chock och undrade vad fan det var som hände, för att sedan upptäcka att den hade fastnat i skarven. Skrattande gick jag ut ur rummet för att berätta för André vad som hade hänt, men när jag sen kom tillbaka var den lika borta som förut.
Det var då jag bestämde mig för att dela denna helt onödiga upplevelse på bloggen. Inte hann jag då skriva så mycket mer än två meningar av det här inlägget innan det var dags igen. Denna gång dyker krypet upp från ingenstans alldeles bredvid tangentbordet. Det var också då jag såg att den var röd och inte alls en fluga (någon som har någon aning om vad det kan vara?). Då hämtade jag båda mina mördarmaskiner (lillebror och katt), men båda ballade ur. (Lulle ballade ur på ett så fräckt sätt; han gick på krypet innan han gick med bestämda steg tillbaka till matskålen.)
Det var då André kom på idéen att stänga in den under en liten ljuslykta. Så nu får vi bara hoppas att den jäkeln är en sådan som snabbt dör av näringsbrist.. För jag vill inte sitta medvetandes om att ett kryp krälar alldeles bredvid mig hur länge som helst.
Kommentarer
Trackback
