Dödsorsak och tretton bilar
Jag kom på att jag har glömt att berätta pappas dödsorsak.
För drygt en vecka sedan så fick jag äntligen veta vad han hade dött utav. Tydligen hade det preliminära svaret kommit under tiden som jag var i Turkiet, så när jag väl kom hem antog alla att jag redan visste det så istället fick jag gå ovetandes. Han dog av akut lunginflammation.
Det känns som en befrielse att slippa undra vad det var han dog av, men samtidigt kan jag tycka att hela allt:et känns så onödigt. Varför skulle pappa vara så läkarrädd för? Om han hade ringt till vårdcentralen/ambulans på fredagen så hade det kanske aldrig gått så här långt. Men det är något som man aldrig kan få svar på och även någonting som man aldrig kommer att kunna göra något åt nu i efterhand. Så det är ingenting man ska ångra eller lägga allt för mycket tankar på, fastän det lätt kan bli så. För vi människor vill ju alltid ha en anledning till allting. Någonting att klandra.
Var förresten upp till Långträsk i söndags och räknade lite bilar. Kom upp i tretton bara sådär. Och då har jag inte ens räknat fyrhjulingen. Det som var ganska lustigt var att alla bilarna var olåsta och i nästan alla så satt nycklarna i dem. På en av mercedeserna var inte ens ena dörren stängd ordentligt (det är jag ganska säker på att det beror på att någon har varit och snokat)! Men nu ligger då alla nycklar som fanns ute i en liten lindex påse i hallen. Känns bra att ha lite koll i alla fall.
För drygt en vecka sedan så fick jag äntligen veta vad han hade dött utav. Tydligen hade det preliminära svaret kommit under tiden som jag var i Turkiet, så när jag väl kom hem antog alla att jag redan visste det så istället fick jag gå ovetandes. Han dog av akut lunginflammation.
Det känns som en befrielse att slippa undra vad det var han dog av, men samtidigt kan jag tycka att hela allt:et känns så onödigt. Varför skulle pappa vara så läkarrädd för? Om han hade ringt till vårdcentralen/ambulans på fredagen så hade det kanske aldrig gått så här långt. Men det är något som man aldrig kan få svar på och även någonting som man aldrig kommer att kunna göra något åt nu i efterhand. Så det är ingenting man ska ångra eller lägga allt för mycket tankar på, fastän det lätt kan bli så. För vi människor vill ju alltid ha en anledning till allting. Någonting att klandra.
Var förresten upp till Långträsk i söndags och räknade lite bilar. Kom upp i tretton bara sådär. Och då har jag inte ens räknat fyrhjulingen. Det som var ganska lustigt var att alla bilarna var olåsta och i nästan alla så satt nycklarna i dem. På en av mercedeserna var inte ens ena dörren stängd ordentligt (det är jag ganska säker på att det beror på att någon har varit och snokat)! Men nu ligger då alla nycklar som fanns ute i en liten lindex påse i hallen. Känns bra att ha lite koll i alla fall.
Kommentarer
Trackback
