Ensam är stark
Många brukar kalla mig stark och det är något jag brukar se som en positiv egenskap. För vem vill egentligen inte ses som en stark individ? Jag vill då i alla fall göra det.
Ibland kan jag dock känna hur skönt det skulle vara att få vara svag. Att inte vara den där starka personen som alla förundras över hur den kan klara det svåra i ens liv utan att bryta ihop.
Ibland är jag nära sammanbrottet, nära den högsta punkten över hur mycket mer som jag klarar av. Toppen av isberget. Det är speciellt då som jag känner att jag vill bryta ihop. Kunna släppa alla känslor lös utan att tänka på konsekvenserna. Bara få tycka synd om mig själv, bara ett litet tag.
Men jag biter ändå alltid ihop.
Jag tar nya andetag och lär mig livet genom den hårda vägen. Då har man inte tid att bryta ihop för varenda liten sak som händer en. Då måste man upp och kämpa på en gång igen. Och till sist så glömmer man bort varför man var så nära det där sammanbrottet bara för någon vecka sedan.
Idag är dock en sådan där dag. En sådan dag som jag bara vill ligga i min säng och hysteriskt gråta mig till sömns. En sådan dag som jag vill vara ensam så att jag har tid att tycka synd om mig själv. Tid att tänka på mig själv och mina egna problem för ett tag.
Efter en sådan dag brukar allting kännas mycket lättare.
Man känner sig så mycket lättare i hela kroppen. När man har släppt ut så mycket frustation som man bär på utan att ens tänka på det så är det nästan givet att det ska vara så, lättare alltså. Det ger en motivationen att börja om på nytt, att orka med framtiden och alla motgångar som man kommer att stöta på då.
Det är så man blir stark.
Annars är jag väldigt flitig på att prata med mina vänner. Men ibland vill man vara ledsen ifred. Utan några sidospår som håller borta tankarna från det man vill tänka på. En ensam stund helt enkelt. Som ordspråket; "Ensam är stark" förmedlar så är det ibra att vara ensam ibland, men det betyder inte att vänner och familj är oviktigt. Därför värderar jag mina vänner och min familj högt upp på denna jord! De är bland det viktigaste för mig, men ibland är det skönt att bara leva.
Jag vet inte längre var jag ville komma. En text helt utan sammanhang känns det som. Men jag tror ni förstår mig ändå.
Ibland kan jag dock känna hur skönt det skulle vara att få vara svag. Att inte vara den där starka personen som alla förundras över hur den kan klara det svåra i ens liv utan att bryta ihop.
Ibland är jag nära sammanbrottet, nära den högsta punkten över hur mycket mer som jag klarar av. Toppen av isberget. Det är speciellt då som jag känner att jag vill bryta ihop. Kunna släppa alla känslor lös utan att tänka på konsekvenserna. Bara få tycka synd om mig själv, bara ett litet tag.
Men jag biter ändå alltid ihop.
Jag tar nya andetag och lär mig livet genom den hårda vägen. Då har man inte tid att bryta ihop för varenda liten sak som händer en. Då måste man upp och kämpa på en gång igen. Och till sist så glömmer man bort varför man var så nära det där sammanbrottet bara för någon vecka sedan.
Idag är dock en sådan där dag. En sådan dag som jag bara vill ligga i min säng och hysteriskt gråta mig till sömns. En sådan dag som jag vill vara ensam så att jag har tid att tycka synd om mig själv. Tid att tänka på mig själv och mina egna problem för ett tag.
Efter en sådan dag brukar allting kännas mycket lättare.
Man känner sig så mycket lättare i hela kroppen. När man har släppt ut så mycket frustation som man bär på utan att ens tänka på det så är det nästan givet att det ska vara så, lättare alltså. Det ger en motivationen att börja om på nytt, att orka med framtiden och alla motgångar som man kommer att stöta på då.
Det är så man blir stark.
Annars är jag väldigt flitig på att prata med mina vänner. Men ibland vill man vara ledsen ifred. Utan några sidospår som håller borta tankarna från det man vill tänka på. En ensam stund helt enkelt. Som ordspråket; "Ensam är stark" förmedlar så är det ibra att vara ensam ibland, men det betyder inte att vänner och familj är oviktigt. Därför värderar jag mina vänner och min familj högt upp på denna jord! De är bland det viktigaste för mig, men ibland är det skönt att bara leva.
Jag vet inte längre var jag ville komma. En text helt utan sammanhang känns det som. Men jag tror ni förstår mig ändå.
Kommentarer
Postat av: Sammet
Inte alls en text utan sammanhang. Det är jättebra att skriva ur sig, och att vara stark betyder inte att man inte visar sina känslor och/eller gråter. You know? Jag tycker snarare att det är kanske fegt att inte göra det.
Du är en underbar människa, och du håller inte inne dina känslor. Du är fortfarande stark, och kanske den starkaste människa jag känner. <3 Och du vet att du kan prata med mig när helst du vill, right?
Det är alltid okej att "bryta ihop", alla måste få ventilera. <3
Postat av: Linigirl
Puss
Trackback
