what you need to know

När jag kom hem från Umeå kom jag hem till en nästan helstädad lägenhet. Tack Agnes!

För er som undrar fastän ni inte vet det ännu.. Nu ska ni få höra det pinsammaste som jag förmodligen kommer att ha råkat ut för i år. Och vad kan det vara tror ni? You can never guess!

I tisdags när jag åkte ner till Umeå så tyckte jag att det var en aning skumt att bussen som körde in på busstationen var en vit enkel buss (istället för en "Norrlands kusten", blå dubbeldäckad-sak), men aja tänkte jag och steg på. Till historian hör (to my defence) att jag hade köpt nya hörlurar dagen innan och när jag skulle testa dem så höjde jag volymen på mp3n (vilket jag annars aldrig gör, har hittat min perfekta ljudnivå), men jag glömde att sänka den igen. Så jag satt alltså och lyssnade på alldeles för hög musik i min egna lilla värld där på bussen. Därför missade jag också informationen som vi tydligen fick under färden..

I Skellefteå stannar man som vanligt på busstationen några minuter och sen fortsätter bussen vidare. Så jag fortsatte sitta i min egna lilla värld och titta ut genom fönstret för att titta på människorna som gick förbi. Sen när bussen började köra igen märkte jag att vi tog en annan väg än vanligt, men jag tänkte att bussen skulle gena eller något. Inte förstod väl jag att jag skulle ha gått av bussen! Jag sitter kvar på min plats och börjar nervöst kolla mig omkring.. Det är bara jag kvar på bussen och jag börjar gripas av panik. Var är jag på väg?!

Efter någon enstaka minut så ser jag hur bussen kommer till Skelleftebuss garage och bussen ställer sig för att köra in i det. Då tar jag tag i mig själv och tar mina saker för att gå fram till chauffören och säga "hallå, jag är ju kvar på bussen..?". Busschauffören blir arg och förvånad över att jag fortfarande är kvar på bussen. Backar ut från parkering och börjar köra tillbaka (säkert över hastighetsbegränsningarna) mot busstationen, samtidigt som han ringer den buss som jag egentligen ska sitta på.. Sen börjar han säga "Helvetes jävla skit, jag som skulle med en buss klockan två! Nu hinner jag ju ALDRIG!!" som gör att jag får dåligt samvete och mumlar "Förlåt, det var inte meningen. Jag lyssnade ju på musik... Förlåt". Så då ger han mig en utskällning om hur farligt det egentligen är att vi ungdomar lyssnar på musik på bussarna, då hör vi ju aldrig om det börjar brinna på bussen! Dock sa jag inte så mycket mer, var för chockad över hela situationen, haha!

Egentligen tycker jag inte att det helt var mitt fel.. Jag tycker faktiskt att de ska kolla igenom bussarna en gång vid ändhållplatser.